Jag har fått flera önskemål om att dela med mig av mer text från måndagens konferens Bokmarknad i kris? Risker och möjligheter. Nedanstående bygger på de tweets jag skrev under konferensen samt en del mobiltelefonbilder på slides som visades. Om någon som deltog märker att jag antecknat fel så hör gärna av er så ändrar jag.
Bokmarknad i kris? arrangerades av Avdelningen för Litteratursociologi vid Uppsala universitet, De Oberoende och Riksbankens Jubileumsfond. Det var gratis, nästan 130 anmälda och ägde rum i Natur & Kulturs lokaler i Stockholm. Jag såg inbjudan fladdra förbi på twitter men det var först när Kaj Karlsson la upp länken i Egenutgivarnas forum som jag nappade. Jag var dock in i det sista tveksam till om jag skulle kunna delta eftersom det låg dagen efter WebCoast i Göteborg. Jag var mycket riktigt ganska sliten men att twittra var ett sätt att hålla ångan uppe samtidigt som det gjorde att jag kunde diskutera det som sas med andra i publiken.
1) Förlagshistoria med Eva Bonnier
Först ut var Eva Bonnier med 38 år i branschen. Hon berättade att förr handlade förläggarrollen om att knyta till sig författare, vårda en personlig relation och att bygga långsiktiga författarskap. Hon exemplifierade med Pär Lagerkvist; genombrottet kom 30 år efter debuten och sedan kröntes succén med Nobelpriset. Hon citerade ur ett brev till Pär Lagerkvist från hans förläggare där den senare i mycket syrliga ordalag frågade om detta verkligen var resultatet av ett års arbete. Formuleringar om “kväljande fulhet” ingick också. PL blev rätt sur och skrev i sin tur rätt elaka saker om gubben på förlaget i ett brev till en god vän.
Den bild av hur förlagsvärlden var förr stämmer rätt väl med den bild jag fått i Krister Gidlunds böcker fast perspektivet är ett annat. Eva Bonnier berättar hur hon som förläggare “ärvde” relationen till vissa författare, författare som klappat henne på huvudet hemma hos hennes föräldrar när hon var barn och tonåring.
Förändringarna:
- De gamla uttrycken “börs och katedral” samt “gungorna och karusellerna” har försvunnit.
- Agenternas inflytande har ökat (något som flera personer såg som negativt).
- Bästsäljerismen, att förlagen är mer och mer beroende av ett fåtal bästsäljare.
- Enligt Eva Bonnier finns det alltid en marknad för den smala speciallitteraturen, och underhållning har de alltid tjänat pengar på. Men det är mellanskiktet, det hon kallar för de stora berättarna som tar stryk. Dessa hade under 1970-talet bra försäljning framförallt via bokklubbar. Nu sjunker upplagorna för mitt emellan-litteraturen vilket leder till bristande självförtroende hos dessa författare och att tilltron till det egna förlaget minskar.
2) Förlag är ett tivoli – Richard Herold från Natur & Kultur
Nästa talare tog fasta på det gamla uttrycket gungorna och karusellerna och jämförde ett förlag med ett tivoli. Det handlar om att erbjuda en mix av attraktioner som gör att det finns något som tilltalar alla. Numera används uttrycket mest för att dela in utgivningen i lönsamma och icke lönsamma projekt. Tio procent av utgivningen bekostar resterande nittio procent. Fördelen med att vara en stiftelse enligt Richard Herold är att det ger större frihetsgrad, man gör det man ska göra enligt stiftelsens urkund och all vinst återinvesteras i stiftelsen.
Kristoffer Lind ifrågasatte detta och menade att det verkar som om aktiebolag är ett bättre sätt organisera ett förlag på om man ser till hur Natur & Kultur gått på sistone. Jag hängde inte riktigt med men fick intrycket av att Lind menade att Natur & Kultur gått skitdåligt länge, något som Herold nu försöker ändra på genom annan utgivning. Hur som helst så trodde Herold på midlistförfattare.
En kommentar från Lind:
Herold såg tre hot mot de svenska förlagen; datorspelsföretag, utländska förlag och egenutgivare. Dessa är inte priskänsliga, har obefintliga omkostnader alternativt enorma resurser.
3) Läsarna – Johannes Klenell
Vänsterpopulism och politiskt satir är verkligen inte min kaffekopp men annars gillade jag hela Johannes Klenells dragning. Klenell kommer från fanzine/goth/musikrörelsen och hans paroll är delaktighet. Här är några saker han berättade:
- När Galago märkte att de inte hade några kvinnliga kunder så gjorde de en aktiv satsning. De kvoterade in kvinnliga serietecknare och de åkte på Arvikafestivalen istället för seriemässa för att träffa potentiella läsare.
- De insåg att en Facebook-sida kan användas till mer än bara bjuda in till releasefester. Via politisk satir fick de många följare som via FB-sidan upptäckte förlagets tidning och i sin tur upptäckte en serie och sedan nästa.
- De vill inte vara beroende av en bästsäljare utan arbetar för att befintliga kunder ska upptäcka andra författare från samma förlag.
- När de hade för många flöden gjorde de om sin webbsajt så att alla flöden finns där.
Jag tycker att det är signifikant att efter denna dragning kände sig Eva Bonnier föranledd att modifiera ett tidigare uttalande. Efter hennes föredrag frågade nämligen Anja Wikström om hur förlagen ser på läsarna. Wikström jämförde med läkemedelsbranschen; förr fokuserade läkemedelsbolagen på läkarna men idag är det patienterna som står i fokus. Bonnier avfärdade detta, relationen med läsarna får bokklubbarna och författarna sköta, förlagens uppgift är relationen med författarna.
4) Imprint för tydligare utgivningsprofil – Kristoffer Lind
Kristoffer Lind inledde med att samla skratt genom ett citat om att säkraste sättet att skaffa sig en liten utkomst från bokutgivning är att starta med stora resurser och att han önskade att någon berättat detta för honom när han startade.
Frågar man folk på stan om vilka bokförlag det finns i Sverige så rabblar de troligtvis de allra största. Ingen går till bokhandeln för att köpa den senaste boken från Bonniers, man frågar efter den senaste Läckberg eller Guillou. Enda undantaget är Minotaur som har ett tydligt varumärke att ge ut en viss sorts böcker (engelska deckare). Att jag nämner just detta exempel är för att jag använt det själv och håller med, jag köpte själv ett tag många deckare från Minotaur.
Lind sa ett par intressanta saker om imprint, det vill säga underförlag till huvudförlaget. Fördelen med dessa är att de kan nischas så att i första hand återförsäljare men förhoppningsvis också kunder vet vad de får av just det varumärket. Å andra sidan kan mottagandet av boken bli helt olika beroende på vilket imprint som används. På Lind har det hänt att de tryckt böcker med fel logga på bokomslaget för att de i sista stund flyttat en bok från ett imprint till ett annat.
5) 50 nyanser – fenomen som fick Norstedts att ge plats i utgivningen – Henrik Lindvall
En berättelse jag tyckte var intressant handlade om utgivningen av den svenska upplagan av storsäljaren 50 nyanser av honom. I mars förra året fick Henrik Lindvall de första tipsen från deras brittiska och amerikanska scouter om ett nytt fenomen som alla pratade om. Han kontaktade agenten på torsdagen och läste böckerna över helgen. Han bedömda att det var länge sedan romantik var stort och eftersom allt går i cykler så kanske det var dags igen.
Utgivningen för hösten 2012 var sedan länge spikad men han argumenterade internt för att de skulle ge ut denna bok. Norstedts gav ett såpass bra bud till agenten att de hoppades att agenten skulle bli nöjd och inte gå vidare till andra förlag. Det fungerade. Sedan vidtog en hektiskt period där varje del sattes i handen på varsin översättare. De övervägde att anlita flera översättare men valde att inte göra det. Det var nervigt på Norstedts när de såg hur media började rapportera om boken i Sverige – skulle de hinna få ut den innan hypen var över. Det gjorde det. Första delen har hittills sålt 50 000 ex varav e-böcker står för 5% av den totala upplagan. Del ett säljer bättre än del två.
Som ett brev på posten dök det upp en kommentar om det usla språket i 50 nyanser. Jag tror att alla recensioner jag läst av boken av folk som själva skriver eller på något sätt är inblandade i bokbranschen har nämnt detta (medan “vanliga läsare” fokuserar på eskapismen). Här hamnade Lindvall lite i ett bryderi. För 50 nyanser är böcker som är egenutgivna från början och egenutgivning står inte speciellt högt i kurs “det är klart böckerna hade varit bättre om hon hade haft ett förlag i ryggen” men samtidigt är det just intäkterna från dessa böcker som gett Norstedts arbetsro. Lindvall valde att försvara böckerna med att E.L James skrev dem i första hand till sig själv.
Forskningspresentationer från Uppsala universitet
Efter lunch presenterade sex forskare eller doktorander från avdelningen för litteratursociologi något från sin forskning. Först ut var Anna-Maria Rimm som också arrangerat konferensen. Hon hade jämfört synen på vertikal integration i Tyskland respektive Sverige (typ att samma företag äger både förlag, media och bokhandlare).
Alexandra Borg har gått igenom vad som sagts om framtidens bok genom tiderna. Det var kul för exakt samma argument som framförs idag angående relationen pappersböcker och e-böcker har tidigare använts för diverse apparater.
Ovanstående tror jag var skrivit om fonografen, ungefär samtidigt som Edison, före radion.
Jerry Määttä forskar just nu på anglosaxisk undergångslittteratur och hälsar att blir krisen i bokbranschen alltför stor kan man komma till honom och fråga om hur man bunkrar mat och slåss med cykelkedjor med mera. Han har tidigare gått igenom litterära priser.
Folkbibliotekarien Gunnel Furuland sprutade ut sig åsikter om e-böcker, biblioteksföreningen och folkbiblioteken i en takt som jag omöjligt hann med att skriva ner med pekfingervalsen på mobilen. Hon inledde med att måla upp den numera vanliga scenen; medelålders man kliver in på bibliotek för att skaffa lånekort för att låna e-böcker “eftersom han betalar skatt” och undrar varför det inte alla böcker finns som e-böcker. Jag hörde i alla fall att hon inte gillade att någon kallat folkbibliotek för kommunala antikvariat för pappersböcker.
“Omöjlig att lägga ifrån sig” och “unik röst i genren” är två av de absolut vanligaste blurbs som sitter på svenska deckare har Kalle Berglund noterat som forskar på den svenska deckargenren. Även bokomslagen ser likadana ut. Förutom de påkostade nyutgåvorna av Maria Lang respektive Sjöwall Wahlöö.
Malin Nauwerck avslutade med att prata om Mytserien, ett projekt där förlag i olika länder ger ut böcker där författare har skrivit om en myt. Malin visade att de böcker som i original skrivits på engelska har översatts i högre grad än de som getts ut på annat språk. Detta stämmer med den vanliga sanningen att engelskspråkig litteratur är säljare till andra länder, bara 2-3% av all engelsk litteratur är översatt till engelska.
En bra debatt kräver en bra moderator
Dagen avslutades med något som skulle varit en paneldebatt om eboken och bokmarknadens framtid. Men för att en paneldebatt ska bli en debatt krävs att den har åtminstone en halvhyfsad moderator, det vill säga en samtalsledare som förhåller sig objektiv till ämnet, fördelar ordet, ställer öppna frågor och för diskussionen framåt. Ännu bättre är förstås att ha en bra moderator, någon som är kunnig på området, presenterar alla deltagarna, avbryter på ett snyggt sätt de som svammlar och sätter en trevlig samtalston.
Den här konferensen hade Lasse Winkler. Tidvis fick jag intrycket av att jag observerade en diskussion med Winkler mot hela panelen snarare än en diskussion mellan paneldeltagarna. Panelen bestod för övrigt av en kvinna och sex män (sju om jag inkluderar den så kallade moderatorn som inte modererade).
Det är svårt att sammanfatta vad som sas för så här efteråt framstår det som ett antal lösryckta åsikter i ett enda sammelsurium. Men här kommer några saker i alla fall.
- Amazon utmålades som den stora satan. (Orsaken till att jag enbart köper e-böcker från Amazon finns i en serie med tre inlägg från mina försök sommaren 2011 att handla dem från en svensk butik.)
- En person poängterade att vi i Sverige har en mycket hög andel smartphones och läsplattor och att folk sitter och pillar på dem en hel del (underförstått, de skulle lika gärna kunna läsa e-böcker som Facebook).
- Någon tyckte att läsplattor är tekniskt förlegade, någon annan att alla svenska förlag borde gå samman och tillverka en gemensam läsplatta.
- De innovativa dataspelen kommer från små aktörer. Någon såg fram emot samma utveckling med e-bok, att det slutar vara en glorifierad pdf med dåligt kopieringsskydd.
Den gode Winkler ifrågasatte om inte surfplattorna sitter i fel händer. Med fel händer menade han tekniknördar som inte är beredda att betala för den kostnad som det innebär att framställa en e-bok. Som representant för tekniknördar skulle jag vilja svara att vi hjärtans hjärna betalar upphovsmän för deras arbete men eftersom många av oss själva funderar en del på på interaktionsdesign så är vi tämligen ointresserade av att bekosta undermåliga webbsajter och en massa mellanhänder. Men detta sa jag inte under konferensen. Någon annan svarade dock “ja, majoriteten av surfplattorna sitter i händerna på personer som inte lärt sig läsa ännu”.
Mina reflektioner från Bokmarknad i kris?
Störst utbyte för mig var att träffa mina kollegor i Egenutgivarna. Från vänster Kristina Svensson (undertecknad), Anja Wikström, Kaj Karlsson och Nina Larsdotter. Vi ses inte så ofta, det är bara på Bokmässan och sådana här tillfällen men desto roligare när det blir av.
Förläggarnas bakgrund
Eftersom det var en del studenter i publiken var alla föreläsare ombedda att säga några ord om sin bakgrund. Det var intressant att höra och något som är värt att tänka på för andra konferensarrangörer. En gemensam nämnare från dagens föreläsare var allmänt brokig bakgrund och flera examina från framför allt humanistiska områden.
Helt olika bild av egenutgivning
Ingen konferens om bokmarknaden är komplett idag utan att egenutgivning nämns. Herold från Natur & Kultur såg egenutgivning som ett av de stora hoten mot de svenska förlagen medan Lindvall från Norstedts (som överlever tack vare intäkterna från en bok som från början var egenutgiven) sa att “egenutgivning är något vi måste förhålla oss till”.
Jag kan dock inte låta bli att reflektera att min bild av egenutgivning skiljer sig markant från den som skymtade mellan raderna på konferensen Bokmarknaden i kris? Den vanligaste kommentaren när egenutgivning kom på tal handlade om bristen på redigering, exempelvis när Eva Bonnier fick frågan om vad författarna ska ha förlagen till “folk kommer på att de behöver förlag, kanske behövs lite redigering”. Då ska jag meddela att i min erfarenhet (jag är då en av initiativtagarna till och ordförande i föreningen Egenutgivarna) så redigeras det förbaskat mycket i egenutgiven litteratur. Majoriteten av de författare jag känner till som ger ut sina egna böcker tar in extern expertis i någon del av utgivningen eftersom alla vill att sin bok ska vara så bra som möjligt. Bredden på egenutgiven litteratur är förvisso stor och ett av problemen vi har är att hitta duktiga lektörer, redaktörer, bokomslagsdesigners, tryckerier etc. Just därför fyller föreningen Egenutgivarna en viktig roll, vi kan tipsa varandra om leverantörer.
Mitt tips till de redaktörer som eventuellt blir arbetslösa när de större bokförlagen drar ner är alltså att erbjuda sina tjänster till egenutgivare. Kom dock ihåg att i egenutgivningens värld är det alltid författaren som har sista ordet eftersom det är författaren som tar den ekonomiska risken.
Nästa villfarelse jag känner för att ta upp handlar om författare som går från att vara egenutgivare till att anlita ett förlag. “Allt som är bra får ett förlag till slut” sa exempelvis Lindvall från Norstedts. Nja, förlag har de väl haft hela tiden men de storsäljande egenutgivare vi läser om som signar upp med stora förlag gör det för att deras omsättning blivit så stor att hela deras arbetsdag går åt till utgivning, distribution och kontakt med läsare. För att hinna skriva också behöver de outsourca en del arbetsuppgifter och då finns det fiffigt nog större förlag att göra det till (alternativet hade varit att anställa egen personal). Eftersom dessa egenutgivare dessutom skapat sig en stor läsekrets finns det också ett ekonomiskt underlag att försörja fler än författaren på intäkterna.
Förresten. Alla jag hälsade på och presenterade mig som från Egenutgivarna reagerade med “jaha, då har ni mycket kontakt med Publit”. Publit? Jovars, det är en av kanske trettio-fyrtio olika leverantörer som medlemmarna i Egenutgivarna har erfarenhet av att anlita. Själv har jag gett ut en e-bok hos dem men till debutboken anlitade jag GML och till Förverkliga din bokdröm anlitade vi ScandBook + Stjärndistribution.
De bortglömda läsarna
En enda föreläsare pratade om läsarna. Om bokbranschen är i kris så är det kanske detta som är anledningen. Vad sägs om att lägga lite mindre energi på att bekymra sig över Amazon och lite mer på dialog med läsarna?
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Mina perspektiv på hållbarhet i industri, turism och bokbransch - 27 oktober 2024
- Ett år runt Antibes oktober: höstfärger i bergen - 1 oktober 2024
- Ett år runt Antibes september: porlande Brague - 1 september 2024
Vilken utförlig rapportering. Intressant inlägg! Tack!
Tack så mycket! Roligt att du uppskattade det. Lycka till med Den åttonde dödssynden.