I augusti gav jag mig själv en offentlig utmaning att vara ledig två dagar i veckan under hela hösten. Det är dags att följa upp och ser hur det har gått. Innan jag går in på resultatet kommer krönikan som publicerades den 27 augusti 2015 i Mölndals-Posten.
Terminstart med helg på schemat
Nystart måste vara det mest överanvända ordet så här års, jag bombas med reklammejl som utlovar en effektiv omstart om jag bara köper ett eller annat. Reklamen irriterar mig för jag har alltid gillat skarven mellan sommar och höst, och sett den som en trevlig start på något nytt. Det är visserligen länge sedan jag började ett nytt skolår, eller använde papperskalender, men det känns ändå som om jag öppnar en krispigt ny kalender med jungfruligt tomma sidor. Aldrig finns det så mycket tid för drömmar om nya projekt som precis i början av hösten.
Jag har redan kryssat för två dagar varje vecka i höst och kallat dem för helg. De inträffar inte alltid lördag och söndag – som diversearbetare i skrivbranschen är det ofta då jag arbetar. Men tanken är att jag i höst ska kompensera varje arbetad söndag med en ledig måndag. Det kommer att bli en utmaning. När man har sin hobby som jobb och jobbet som hobby har arbete och fritid en tendens att flyta ihop så att man jobbar jämnt. Det går bra ett tag men sedan blir kroppen sliten och protesterar.
Vad ska jag göra med mina helger? På den tiden jag hade ett vanligt lönearbete gick helgerna åt till att packa upp, tvätta och packa ner igen för nästa tjänsteresa. Det är inte direkt den typen av helger jag vill återuppväcka. Jag vill göra saker som ger mig energi.
Jag har övat hela sommaren. I juni och juli försökte jag trappa ner. Varje dag lovade jag att jag skulle ta det lugnt, jag skulle bara göra en snabb grej först. Ibland klarade jag det på en timme men ibland tog det två, fyra eller tio timmar.
I augusti bytte jag ut en planerad skrivretreat mot badsemester. Jag har aldrig haft tålamod att ligga stilla på en strand men nu tog jag med en pocketbok. Nio pocket senare har jag kommit in i lunken och tycker att det är hur skönt som helst att inte producera en rad utan bara nöjesläsa. Det tar verkligen emot att greppa datorn igen. Om detta blir en läsbar krönika har jag lyckats häva mig upp ur semesterträsket och formulera meningar igen.
Utmaningen för mig i höst kommer att vara att hitta balansen mellan arbete och icke arbete. Min plan är att fylla helgerna med saker jag gillar utan att förvandla dem till (bok)projekt. Promenera utan att räkna antalet steg, läsa böcker utan att analysera hur författaren byggt upp intrigen och sitta timmar på café utan att skriva om det. Vi får se hur det går. Det står i alla fall inskrivet i kalendern.
Till sist: Vad är din utmaning för hösten?
Hur har det gått med helgledigheten?
Några månader senare är frågan, hur har det gått? Jovars. Antalet hellediga dagar kan kanske räknas på ena handens tumme (skördefest på Wenngarns slott). De långa timmarna på café och alla böcker jag skulle läsa väntar fortfarande. Men jag har tagit rätt många halvdagar ledigt och strövat runt med kameran. Ett nytt kamerahus har bidragit till att glädjen i fotandet har återvänt. Om jag räknar in att jag i höst har lagt ner mer tid på hemmet, emellanåt kastat ut husdjuren dammråttorna, gett kockarna Findus och Dafgårds ledigt, och avrundar lite (vissa veckor mycket) uppåt så har jag nog nått upp till mitt mål. Eller är i alla fall på god väg. Projektet rullar vidare.
Jag tycker att det har hjälpt att jag satte upp helgledighet som mål för hösten. Det gör att jag har blivit bättre på att kompensera de helger då det är bokmässa, förläggardagar eller jag håller helgkurs, med någon form av ledighet i veckan efter. Jag är nyfiken på att höra från andra entreprenörer som har sin hobby som jobb – hur gör ni för att få balans?
- Ett år runt Antibes november: soluppgång i Medelhavet - 1 november 2024
- Mina perspektiv på hållbarhet i industri, turism och bokbransch - 27 oktober 2024
- Ett år runt Antibes oktober: höstfärger i bergen - 1 oktober 2024
Pingback:Statusrapport: mina bokprojekt från Sverige och Frankrike | Kristina Svensson