Referat: Hur ska biblioteken sortera bland egenutgivarna?

Hur ska biblioteken sortera bland egenutgivarna? var titeln på ett av mina seminarier under Bokmässan 2015. Eftersom jag vet att flera som ville gå på det satt fast antingen på tåg som dirigerades om på grund av en misstänkt spårskada eller i en monter som de inte kunde lämna, ska jag försöka ge mig på att skriva ner några av de saker som vi tog upp.

Populärt seminarium på Bokmässan

Inbjudan som jag skrivit till mässan löd så här.

Hur ska biblioteken sortera bland egenutgivarna? 

Boomen av böcker av indieförfattare med egna förlag ökar den litterära mångfalden men ger biblioteken huvudbry. Hur ska de prioritera inköp när förlagsloggan är okänd och kvaliteten varierar? 

Denna beskrivning hade framför allt lockat biblioteksfolk till sal F3. De fick sällskap av typ tre egenutgivare, en reporter, ett par personer som får rubriceras in i den lösa kategorin branschfolk samt min faster som fick rycka in och ta bilden nedan medan vår tilltänkta fotograf begrundade olika orsaker till tågförseningar. Vi glömde räkna antalet i publiken men bedömer att det var någonstans mellan två och tre skolklasser. Arrangör var LITET förlag.

På scenen från vänster. Anna Fogelberg som till vardags är barnbibliotekarie på ett folkbibliotek men även är egenutgivare med det egna mikroförlaget Bogaloffen där hon ger ut sina egna kapitelböcker för barn. I mitten står jag (Kristina Svensson, aktuell med handboken #författarboken och kurser i bokutgivning) och till höger Nina Larsdotter som är lärare och på ett sätt egenutgivare eftersom hon är en av författarna på sitt förlag LITET. Nina var vår moderator medan jag tog på mig egenutgivarhatten och Anna bibliotekshatten.

Utmaningen för en bibliotekarie idag

Anna inledde med att kort beskriva den utmaning som hon upplever i sin yrkesroll när det publiceras runt 10 000 titlar per år samtidigt som antalet pålitliga recensioner minskar. Hur ska hon välja vilka böcker som biblioteket ska erbjuda sina låntagare? Hon tog också upp att i biblioteks uppdrag ingår att de ska tillhandahålla kvalitetslitteratur, men vi hoppade över hela diskussionen om vad som är kvalitet (annars hade vi väl fortfarande stått kvar :-)).

En skillnad på pappers- och e-böcker som jag inte tänkt på tidigare är att för pappersböcker väljer biblioteket vilka titlar de ska ta in medan det för e-böcker, i varje fall hos en del bibliotek för det finns olika varianter, handlar om vilka titlar de ska välja bort ur den totala katalogen. Och välja bort behövs enligt Anna eftersom det finns en hel del i e-bokskatalogen som inte håller måttet. Det går att skriva en ”e-bok” på helgen och ha den utgiven på måndagen som Anna spetsade till det hela. Att sitta och plocka bort enskilda böcker tar givetvis tid och därför kan det locka att helt enkelt ta bort samtliga titlar från de företag som ger ut alla manus de får in utan urval (sådana företag som jag brukar kalla för bokutgivningsföretag).

Egenutgivare går inte att ignorera

Egenutgivning är inget nytt fenomen men det som är positivt med att det idag börjar bli ett adekvat alternativ för författare är att författare får valmöjligheter. Konkurrens betyder potentiellt bättre villkor för författare, vilket är på tiden då författare generellt har låga inkomster.

Därefter nämnde jag några av de senaste siffrorna från Author Earnings som visserligen bara gäller e-böcker sålda via Amazon men som ger ett intressant perspektiv. När de egenutgivna titlarna står för 40% av försäljningen i intäkter räknat (och en ännu större andel räknat i antal) kan man inte avfärda egenutgivning som ”mormors memoarer” utan det är uppenbart böcker som läsare är intresserade av att betala för. Jag la också till att det är inget fel på ”mormors memoarer” – jag uppmuntrar verkligen alla att skriva ner sina minnesanteckningar och tycker det är utmärkt att KB sparar dessa för eftervärlden – de har ett lokalhistoriskt värde.

En annan trend som är tydlig i USA och kan anas i Sverige är att egenutgivning lockar etablerade författare. Många av de indieförfattare i USA som säljer väl har tidigare (eller parallellt) även flera traditionellt utgivna titlar.

Bristen på kvalitetsrecensioner

När det gäller pappersböcker är betygen i BTJ-häftena i många fall helt avgörande för om boken köps in eller ej. Tyvärr är kvaliteten på dessa omdömen ganska blandad. Om en bok saknar omdöme är biblioteket oftast hänvisade till bokbloggare. De är inte alltid objektiva. Det förekommer både rena kompisrecensioner där egenutgivare bytt böcker med varandra och bokbloggare som har en relation till något förlag.
Erfarenheterna från diskussioner i föreningen Egenutgivarnas medlemsforum är att det är många som inte får sin bok recenserad eller bara den första boken.

Vårt drömscenario

Vårt önskescenario är att BTJ , eller kanske en organisation som fungerar som BTJ gjorde förr, ska recensera alla e-böcker och helst även samtliga pappersböcker. Gärna vassare recensioner än idag. Detta kostar givetvis en hel del pengar. En idé är att pengar tas från staten, varför inte använda Kulturrådets litteraturstöd till detta istället? I andra hand kanske förlagen kan betala. I väntan på detta önskescenario avrundade vi med några konkreta råd.
Annas råd till författare 

1. Gå till ditt lokala bibliotek och presentera dig. Låna gärna ut ett ex av din bok i några dagar så kan de titta på den.
2. Var medveten om att ifall du anlitar ett bokutgivningsföretag som ger ut alla manus de får in utan urval så finns risken att din bok bedöms ihop med andra böcker med samma logga.
3. Satsa på hög kvalitet på din bok.

Kristinas råd till bibliotek

1. Ta alltid in titlar från lokala författare oavsett utgivningsform. Ställ dem på en särskild hylla med ”lokala författare” och ni har gjort en insats för det lokala kulturlivet.
2. Döm böcker på omslaget. Det är ett uttryck som jag normalt hatar men om en bok har ett professionellt bokomslag är sannolikheten hög att boken också är redigerad, korrekturläst och i övrigt professionell utgiven.
3. Om en författare är så envis eller galen att han eller hon ger sig på och skriver en andra bok, ge den en chans även om BTJ inte gör det. För övning ger i allmänhet färdighet.

Reaktioner efter seminariet

Efter seminariet kom flitige recensenten Nisse Scherman förbi LITETs monter (B03:61) och sa att han upplever att många egenutgivare vägrar skicka recensionsexemplar. Ett beteende som givetvis minskar antalet recensioner. Bra att få detta perspektiv tyckte jag som brukar predika att det är vettigt att fråga innan man skickar recensionsex och inte slösa dem på folk som inte vill ha.