Referat: Så här antar Piratförlaget debutanter

Svårigheterna för debutanter att få förlagskontrakt är ett återkommande diskussionsämne i skrivarkretsar. Igår hörde jag ett par historier om hur det kan gå till hos Piratförlaget. Varje historia var unik, men det i sig kanske ger en ledtråd.

Studiebesök med Förlagsklubben

Informationen är hämtad från ett studiebesök hos Piratförlaget ordnat av Förlagsklubben. Det är en trevlig förening för förlagsanställda och frilansare. Medlemsavgiften är inte särskilt hög och de ordnar en del trevliga event. På Piratförlaget var det dels mingel (som jag i princip hoppade över för jag hade bråttom) och en presentation av förlaget. Jag satt på osvenskt maner längst fram och antecknade i vanlig god ordning flitigt i min mobil. Det är en del av dessa anteckningar som jag nu i redigerad form publicerar.

Notera att jag kan ha hört eller antecknat fel. Jag har inte dubbelkollat några fakta utan detta är vad jag uppfattade. Det var flera som pratade, det mesta är hämtat från förläggaren Sofia Brattselius Thunfors dragning.

Piratförlagets historia

Piratförlagets tillkomst finns beskriven på andra håll men en snabbversion är att äkta paret Ann-Marie Skarp och Jan Guillou (mest den förstnämnda) var trötta på Norstedts. Efter diverse ägarbyten var en del av arbetsglädjen borta för Skarp och hon tyckte också att den ekonomiska fördelningen mellan författare och förlag var skev. De träffade på Sigge Sigfridsson som startat ett eget hobbyförlag eftersom han tyckte att det borde gå att ge ut böcker snabbare, rappare och ballare än vad som gjordes i branschen. Tillsammans med Liza Marklund startade de Piratförlaget.

Kärnan var då och är fortfarande att författarna ska stå i centrum och få bra betalt. Efter att alla kostnader som är direkt hänförbara till den aktuella boken är betalda (som tryck, korrekturläsning och formgivning) delas vinsten lika mellan förlag och författare. Det är ur förlagets andel som lokalhyra och övrig overhead dras. Skarp var tydlig med att det är fullt möjligt att driva ett lönsamt bolag och att betala författarna ordentligt. (Ska man vara petig så räknar alltid Piratförlaget på om vinstdelning eller royalty är mest lönsamt för författaren under det aktuella året och så får författaren betalt enligt den modell som är mest lönsam för författaren).

Piratförlaget ger ut debutanter

Piratförlaget får in ungefär 1000 spontanmanus per år (manus som författarna skickar in till förlaget utan att förlaget har beställt dem). Två personer på förlaget lägger dem i två högar. Den mindre högen går till en extern lektör som läser dem. De manus som hon gillar är det någon på förlaget som läser. Det är bland dessa som utgivningsbesluten tas.

De är oerhört selektiva för när de antar en författare är det inte bara det aktuella manuset de antar utan det är ett författarskap. För varje debutant de antar får de en till författare i stallet. Något år har de antagit tre, andra år ingen debutant. Det är dock en myt att de inte ger ut debutanter alls. En annan myt är att de bara ger ut kriminalromaner. Av förra årets sjutton böcker var sex kriminalromaner. De ger ut böcker som de gillar och tror att de kan göra rättvisa av. Så kan utgivningsfilosofin sammanfattas.

Exempel på debutanter hos Piratförlaget

En av de första debutanterna var duon Roslund & Hellström. Jag tror de skickade in ett manus och sedan stämde de möte med förlaget. Förlaget fascinerades av samarbetet mellan en kriminell och en kulturjournalist och gav ut boken. Resten är historia.

Martina Haag. Förläggaren hittade henne när hon skrev bokrecensioner som inte liknade något annat utan mer var krönikor. Sedan började Martina skriva krönikor där hon vägde varje ord på guldvåg. Förlaget kontaktade henne (tror jag) och frågade om hon ville skriva en roman. Haag ville dock helst ge ut en krönikesamling. De sa ok även om krönikesamlingar precis som novellantologier brukar vara svårsålda och hoppades att romanen skulle komma senare. Hemma hos Martina sålde 50 000 ex första hösten.

En något udda väg in i förlaget tog Daniel Wattin. Han ville ge ut sin bok Stockholmsägner själv och ställde många frågor. En av de anställda var snäll och hjälpsam och svarade. Daniel tackade med att skicka en bok till dem. De gillade den så skarpt att de gav ut den i pocket.  Något som är ovanligt.

Zinat Pirzadeh. Fjäril i koppel. Tog sex år innan den gavs ut, delvis för att hon var så upptagen men också för att hon inte skriver på sitt modersmål.

Sara Lövestam vann Bok-SM som Piratförlaget ordnade ihop med Kapitel 1. Efter ett par romaner kom hennes stora genombrott med Grejen med Verb. Förlaget hoppas att detta ska spilla över till hennes romaner.

Christoffer Carlsson var också med i Bok-SM. Har gjort raketkarriär och vunnit både recensenter och läsarnas hjärta.

Jonas Jonasson till slut. Som debuterade med Hundraåringen. Det var ett spontanmanus. Piratförlaget tänkte att den kanske har potential, folk vill nog skratta och den är folkbildande. Men de hade aldrig kunnat tro att den skulle slå så till den milda grad. Den har sålt 1,2 miljoner i Sverige vilket är unikt för en debutant.

Alla titlar blir pocket

En framgångsfaktorer som bidrog till Hundraåringens succé var att förlaget fick hjälp från bokhandelsanställda runt om i landet. Förlaget skickade ut läsex tidigt, dessa uppskattades vilket ledde till många rekommendationer. Försäljningen tog riktig fart den vecka som Lasse Berghagen sa i Gokväll att det var den roligaste boken han läst. Samma vecka berömde Lisa Syren den i radio. Boken blev en snackis.

Piratförlaget ger alla sina titlar chansen som pocket (en del förlag ger bara ut storsäljarna som pocket). Utmaningen är att veta när det är rätt tid att släppa pocketen. Med just Hundraåringen innebar pocketsläppet att försäljningen av den inbundna tog fart igen. Vad gäller försäljning så har Piratförlaget en ovanlig stor del av sina intäkter från Åhléns och dagligvaruhandeln eftersom de har en hel del storsäljande författare som säljer på sådana platser. De tycker dock inte att de “bara ger ut russinen ur kakan” som de fick kritik för när de startades för femton år sedan.

Skriv det du brinner för!

Totalt sett gav Piratförlagets personal bilden av ett förlag som det är attraktivt att vara författare hos. Inte bara för vinstdelningen utan även för de snabba beslutsvägarna och att de skräddarsyr varje samarbete. Hur får man då ett av de eftertraktade förlagskontrakten hos dem? Jag fick känslan att både Piratförlaget och systerförlaget Lilla Piratförlaget ger ut böcker som personalen gillar, som de tycker har något extra. Därför är mitt råd att strunta i vilken genre som säljer bäst just nu och istället skriva det du brinner för. Göra det bra och sedan ta alla chanser att visa upp dina verk, exempelvis i tävlingar. Eva Holmquist är inne på samma tema i senaste söndagsintervjun på dinbokdrom.se.

Edit 2 februari 2015: Jag var lite för snabb på tangenterna och stycket om bakgrunden till att Piratförlaget startades var inte helt korrekt. Har modifierat den nu.