På min surfresa till Norge förra helgen försökte jag skriva åtminstone ett inlägg per dag. Det blev snabba ryck, snabbt skriva texter med en eller annan bild som råkade finnas till hands. Nu när jag kommit hem och sorterat alla 700 bilder så är det några fina bilder som blev kvar. Eller var de bästa bilderna redan med?
Den här bilden är till alla medpassagerare i minibussen på väg hem till Göteborg från Hoddevik. Jag satt med teleobjektivet redo för att fånga vackra knuttimrade häbren, stavkyrkor, forsande vatten och andra vackra vyer i Norge. Kom hem med en bild på en nakenbadare in action :-).
Jag trodde att surfcampet skulle vara ungefär som ett franskt UCPA-center: enkel inkvartering och fullt med sociala sportnördar. Lapoint surfcamp visade sig vara mindre och mer välstädat men mitt i prick vad gäller människorna. Jag har samlat ihop några bilder från campet och människorna på plats.
Tyvärr lyckades jag göra illa foten när jag surfade i morse. Så istället för surfning (eller vila) petade jag i mig ett par voltaren och vandrade iväg på fotosafari bland djuren i Hoddevik. Havsörn, hermelin, får och kor – vilka fastnade på bild tror ni?
Idag tyckte jag det var dags att min snygga Binero-bräda fick se lite vatten. Tyvärr visade den sig sakna både fenor och leach (snöret som gör att man har någon chans hålla reda på brädan i vattnet). Så min snygga bräda fick stanna på stranden :-(
Jag hoppade över kvällssurfningen och tog en promenad för att dokumentera de vackra omgivningarna runt Hoddevik. Är rätt nöjd med bilderna men de slår ju inte Vickans havsörnar (de bilderna krävde dock en 4 timmarspromenad). Bilderna med utsikt är tagna genom bilrutan på väg till Ervik där vi har yoga.
”Igår var som att börja åka skidor i röd eller svart pist. Idag blir det kanske grön.” Så inledde Niklas dagens genomgång. Det lät ju väldigt lovande! När vi kom ner så såg vågorna inte riktigt lika eländiga ut som igår och det var lättare bära ner brädan. Sedan hoppade vi i vattnet, det kom en våg och jag kände skräcken. Två vågor senare vände jag och rusade in till land igen.
Jag befinner mig i metropolen Hoddevik. Det är en vik med sandstrand mellan höga berg. Det finns ett par bondgårdar, ett antal får och så ett surfcamp. Surfcampen ägs och drivs av Lapoint (som också har surfcamps i Marocko, Bali och Portugal – orter som vädermässigt känns överlägsna i skrivande stund).
Pulsen steg när jag skulle dra på den klaustrofobiskt trånga luvan. Väl inpaketerade vandrade vi ner till havet. Det stora, vidsträckta och vilda. Det med alla de läskigt höga vågorna. Jag stod i vattenbrynet och såg på de höga vågorna och funderade på om det verkligen verkligen var nödvändigt att ge sig av ut. Jag har aldrig någonsin ens övervägt hoppa i vattnet när det är ens hälften så höga vågor.
Efter 13 timmar i en minibuss är jag trött, kall och stel. Håller på och väcker upp livsandarna med hjälp av en stor kopp kaffe. Ute är det jämngrått och blåser som sjutton (17 m/s). Vattensport känns allt annat än lockande men alla försäkrar mig att så fort man kommer ut i vattnet så kommer man ha fullt sjå hålla sig på brädan och kommer glömma bort vädret.