Tyvärr ingen boklansering idag

Idag är den dag jag hade utsett som en lämplig dag för lanseringen av Strövtåg runt Antibes. Datumet hade jag valt för att det passade ihop att slå ihop releasefest med annat firande. Men boken är inte klar och festen är därför uppskjuten. Det är inte riktigt likt mig att orda så mycket om misslyckanden men jag tänkte fundera lite över orsakerna och vad jag lärt mig på kuppen. Jag har analyserat och hittat tre huvudorsaker.

1) en väl(digt) tajt deadline sprack av andra engagemang

Jag hade satt upp en väldigt tajt deadline för mig själv. Jag visste om att den var väl tajt, därav att jag aldrig tidigare avslöjat vilket datum jag hade tänkt att boken skulle vara klar på. En förutsättning för att ha någon chans att klara av det uppsatta målet var att jag ägnade varje vaket ögonblick åt boken och inte stötte på problem längs vägen.

Höll jag mig till planen och tackade nej till allt annat? Nix. Först hoppade jag på sociala medieteamet under World Transplant Games. Det gav ovärderlig kunskap, en massa kontakter och en härlig känsla av att jag verkligen gjorde skillnad för många människor. Men det spräckte tidsschemat. Därefter fick jag chansen att ställa ut på bokmässan. Återigen helt ovärderliga kontakter och lärdomar men … Ovanpå det så tog jag fram och genomförde ett frukostseminarium om Employer Branding. Viktigt för att marknadsföra mina konsulttjänster men var inte gjort på en kaffekvart direkt.

Ovanpå detta har jag haft en del trassel med dator och fotoutrustning som kostat tid och energi.

Lärdom: Utvärdera alla förfrågningar och engagemang som inte ingår i planen noga. Ifall de bedöms som tillräckligt viktiga för att avbryta den tänkta planen, ja då måste planen i sin tur justeras. Det går inte att ”skriva i kapp”, två veckor när man redan planerat att skriva varje vaket ögonblick.

2) jag testade en för mig ny och oprövad skrivprocess

Jag har en skrivprocess som jag använt i många år för artiklar och som jag också använde när jag skrev Jakten på den perfekta puben. Jag börjar skriva i en ände, fyller sedan på allteftersom jag kommer på nya vinklingar, fakta och innehåll. När någon del svällt ut för mycket brukar det komma en snilleblixt på hur allt ska stuvas om. Jag fortsätter sedan skriva, skriver ner allt jag kommer på att jag vill ha med. Lite nu och då går jag igenom, stryker och stuvar om. Snilleblixtarna där jag ser allt klart framför mig hur texten ska se ut brukar dyka upp vid diskbänken, under skogspromenad eller mitt i en simtur. Till slut återstår knappt något från det allra första draftet. Tidsödande process men har funkat för mig i många år.

Till Strövtåg i Antibes försökte jag använda mig av ett mer strukturerat arbetssätt där jag först skrev synopsis för alla kapitel och först därefter började fylla på med text. Jag skrev en massa lappar, fyllde på med utskrifter från min blogg och så spred jag ut dessa på ett stort golv och flyttade runt. Fint pussel men ledde mig ingenstans. Fick inget skrivet, gick bara runt och tänkte och kom aldrig till skott. Nu har jag återgått till en variant av min vanliga skrivprocess. Försöker fortfarande jobba mer med en styrd struktur och ett synopsis, men parallellt med att jag skriver, inte före. Det går framåt igen.

Lärdom: Det är inte fel testa nya metoder men var beredd på att det tar tid.

3) jag är bostadslös på grund av bygghelvetet

Under sommaren (tolv veckor) var jag på plats i Antibes men med hösten återkom mingelsäsongen i Göteborg. Jag får helt enkelt inga konsultuppdrag genom att sitta i Antibes och fila på min bok, jag måste träffa folk och det gör jag bara genom att fysiskt vara i Göteborg.

Tyvärr har jag i höst blivit bostadslös. Jag äger fortfarande en bostadsrätt men på grund av ett stort bygge så går det inte längre att bo och skriva i den. Min vokabulär av svordomar och kraftuttryck är inte stor nog för att ens börja beskriva hur förbannad och frustrerad jag är. Koncentration, humör och sömn är spårlöst borta.

Självklart behöver det byggas bostäder och självklart går det inte att göras helt utan att störa de kringboende men jag är övertygad om att det går att göras på bättre och sämre sätt. Här är vi utsatta för en av de sämre varianterna! Hur länge jag är bostadslös vet jag inte. Sådant petitess som tidsplan delar ingen med sig av till de obetydliga figurer som har oturen att bo i bygget.

Ett och annat konstruktivt förslag, tillsammans med en stor dos arga tillmälen och bilder på lervälling finns i min blogg.

Lärdomar: Det enda jag kan göra är att fly från bygghelvetet. Behöver alltså låna en bostad, eller åtminstone en lokal där jag kan skriva dagtid. Något tips? Har fått ett mycket generöst erbjudande men det inkluderade tyvärr katter.

något nytt datum för boklansering inte satt

När det gäller skrivprocessen så är jag nu på rätt spår, vad gäller att åta sig andra engagemang så ska jag bli striktare på att utvärdera dem. Att de ger kunskap, kontakter och innebär bra marknadsföring kommer framöver inte vara nog, jag behöver rejält betalt också för att det ska löna sig.

Bostadsfrågan är svårast att lösa. Jag kanske ska ta in på hotell och skicka räkningen till SKANSKA? Eller köpa en enkel till Antibes?

• Om
• Senaste inläggen

Kristina Svensson

Vetenskapskommunikatör, föreläsare och författare som skriver om strövtåg och smultronställen i Sverige och Frankrike. Blir på bra humör av gott kaffe, kameran och färgglada nagellack.

Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.

Senaste inläggen av Kristina Svensson (se alla)

• Ett år runt Antibes november: soluppgång i Medelhavet - 1 november 2024
• Mina perspektiv på hållbarhet i industri, turism och bokbransch - 27 oktober 2024
• Ett år runt Antibes oktober: höstfärger i bergen - 1 oktober 2024