En fantastiskt kul men helt utmattande dag är till ända. Idag hade vetenskapsshowen Visualise Sverigepremiär med två föreställningar i Konserthuset under Göteborgs Vetenskapsfestival. Orsaken till att jag är utmattad är för att jag var med.
Finessen med Visualise är att den är helt ordlös vilket betyder att den funkar att turnéerna med oavsett språkkunskaperna i landet. Gaz & Debbie från Science Made Simple har därför spelat Visualise på alla möjliga och en del omöjliga ställen. Som Azerbaijan. Inte direkt det vanligaste landet att resa till. Jag kan inte ens stava till det.
Visualise är rätt personalkrävande, förutom de två skådespelarna krävs en ljusansvarig och en allt i allo bakom scen. Jag kröp runt bakom scen bland rökmaskiner, peruker, målarfärg och fyra sidor med instruktioner om vad som skulle ske när. Via någon form av teknisk lösning hade jag kontakt med ljuskillen. Det vill säga att ibland brusade det till i mitt öra och så fick jag gissa mig till vad han eventuellt ville ha sagt. Mestadels att något inte funkade som det skulle. Emellanåt kom skådespelarna utrusande och ryckte åt sig en borrmaskin eller en annan huvudbonad.
Orsaken till att jag tog semester från mitt vanliga jobb och var med är för att ett par av oss har jobbat ihop tidigare. I mitt förr-förra liv skrev jag vetenskapsshower i Wales. Jag har väl även spelat en eller annan själv.
Den här typen av show skulle jag nog aldrig ha skrivit – helskotta vad mycket jobb med att sätta upp allting. Listan med props till showen var nog den längsta jag sett. Två fulltecknade A4 med dubbla spalter!
På en rad stod det ballonger. Vilket betydde att Stellan från Vetenskapsfestivalen fick äran att blåsa upp 200 stycken.
Det var fantastiskt kul att vara med och att träffa Gaz och Debbie igen, det var alltför länge sedan vis sågs men jag är rätt nöjd med att imorgon återvända till bokbranschen igen.
Fick med mig ett stiligt diplom och en ros hem. Det har jag inte fått förut på Vetenskapsfestivalen. Har bloggat om tidigare äventyr som bland annat involverade ett ton badbomber.
Avrundar med en till bild från dagens show tagen med mobilkameran genom en glipa i gardinen.
PS! Påminner om att min tid som vetenskapskommunikatör i Wales finns beskriven i boken Jakten på den perfekta puben som går att läsa gratis i en illustrerad webbversion.
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Ett år runt Antibes november: soluppgång i Medelhavet - 1 november 2024
- Mina perspektiv på hållbarhet i industri, turism och bokbransch - 27 oktober 2024
- Ett år runt Antibes oktober: höstfärger i bergen - 1 oktober 2024
