För ett drygt halvår sedan publicerade jag blogginlägget 10 saker du kan passa på och göra under Coronaepidemin. Visst är det hög tid att jag gör en uppföljning hur jag följde mina egna råd? Sammanfattning: jag gick ut hårt, hade en enorm svacka som jag sedan harvade mig upp ur.
Det väsentligaste är att jag passade på och utforskade Härjedalen och skrev en extra bok. Den går att förbeställa fram till kl 20 den 7 oktober 2020. Det är förstås något jag varmt rekommenderar att göra. Förbeställer så får du en fin och intressant bok signerad. Du får den snabbare och till ett billigare pris än om du väntar med att beställa. Dessutom använder jag förhandsintresset som indikator för hur påkostad boken ska bli. Mer info om boken och kampanjen finns på resebloggen.
Annus Horribilis
Innan jag återgår till min rapport om hur jag följde mina egna råd är det kanske på sin plats att påminna om hur våren såg ut. Vi pratar om våren då statsepidemiolog blev Sveriges mest kända yrke, vi fick lära oss att stava till asymtomatisk smitta och ha vartenda kafferep via Zoom. Samtidigt som militären byggde fältsjukhus drog en permitteringsvåg genom landet. Skulle hela samhället kollapsa? Var det en ny digerdöd eller spanska sjukan på gång? På sociala medier dansade olika debatter och olika länder tävlande i bästa strategin. Ja denna debatt har ju inte avslutats ännu. Facit får vi först om några år.
Jag påminner om detta för det är lätt att glömma i vilket läge jag skrev det första blogginlägget. Så här i efterhand känns det en smula beskäftigt. Vid närmare eftertanke tror jag att jag skrev det medan folk fortfarande delade sådana där ”varför tjafsar ni om Corona när fler dör av att bli ihjälstångade av kor” (typ). Bara det att spridningen av covid-19 inte hade börjat ännu så det var lite som att i september säga att årets julväder var kass. Men de där skämten var väldigt populära ett tag och bidrog kanske till att smittspridningen kunde ta fart genom att en del inte tog viruset på allvar.
Oväntat många skiddagar (punkt 2 och 10)
Min plan för året var att jobba som konsult fram till sommaren och därefter ägna resten av året åt att skriva bok i Frankrike. I år var året då Strövtåg runt Antibes äntligen skulle bli verklighet. Som alla fattar blev det en viss ändring i planerna. (För er som undrar hur det går med Antibesboken kan jag i varje fall avslöja att när jag valde ordet strövtåg i titeln till denna bok så fanns det en tanke. Planen är en serie med Kristinas strövtåg på olika platser.)
I Corona-blogginlägget hade jag flera idéer om att utnyttja den extra tiden till att bli riktigt vältränad. Det gick riktigt bra i början. Det blev en massa extra skiddagar. Sedan tinade snön och jag ägnade mer tid åt att testa igenom Systembolagets hela utbud än åt att träna. Det hade ingen positiv effekt på passformen på mina kläder kan jag rapportera. Nu försöker jag hitta den berömda gyllene medelvägen och träna lagom (vilket är en utmaning när man är i slutfasen av ett bokprojekt).
Deklarerade första dagen (punkt 3, 8 och 9)
I våras trodde jag ärligt talat att Corona var en tillfällig kris, jag tänkte att det är för djävligt ett tag, men sedan kan vi alla återgå till livet som förut. Därför tänkte jag att det var en kort temporär tid då man inte skulle ha samma sociala kontakter som tidigare. Jag hade en hel del idéer om att det vore smart att utnyttja tiden till att ta tag i den där administrationen som gärna högar sig. Så var den avklarad när man kunde återgå till livet som vanligt. Jag följde delvis mitt eget råd. Exempelvis har jag för mig att jag deklarerade samma dag som Skatteverket öppnade möjligheten, istället för sista dagen. Jag kände mig extremt välorganiserad. Behöver jag berätta hur det ser ut med administrationen nu?
Webbstädning ledde till läsarrekord (punkt 5)
Min städiver sträckte sig inte bara till att sortera kvitton utan jag tänkte också att det vore fiffigt att städa webbsajter. Detta projekt la jag faktiskt ner ganska mycket kraft och energi på. Det ledde till att min reseblogg slog läsarrekord i somras. Så många läsare har inte varit inne under en och samma månad under de tio år bloggen funnits. Det anmärkningsvärda i detta är att fram till i våras var franska rivieran huvudämnet. I sommar har intresset för franska rivieran varit milt sagt skralt. Istället är det utflyktstips runt Göteborg och i resten av Sverige som lockat läsare. Läsarrekordet är ingen slump, utan en effekt av flera veckors jobb för att sökordsoptimera den för nya sökord. Jag strösslade också med bokomslag för att öka sannolikheten för att de som ser min bok på olika smultronställen i Sverige ska köpa med sig den hem. Det funkade. Dock inte riktigt i den omfattning att det kompenserade för övrigt inkomstbortfall.
Bokcirkel och Zoom-fika (punkt 4, 6 och 7)
Inte bara kroppen skulle tränas utan jag hade också planer för knoppen. Det är ungefär samma där. Jag hade en del Zoom-fikan i början, sedan rann det ut i sanden men nu har jag och Maria Unde Westerberg en stående uppdatering varje måndag. På bokfronten har det var tunnsått med de skönlitterära alstren men jag har faktiskt läst en ruggig massa böcker om Härjedalen. Fjällfloran och fågelboken har blivit väl tummade. Orsaken är förstås bokprojektet.
Skriv en bok (punkt 1)
På första plats i min lista med saker som man kan passa på och göra under Coronan la jag att skriva en bok. Då tänkte jag mest på att jag, Kim M Kimselius och Lennart Guldbrandsson hade en ny lättsam handbok på gång. Den heter Din självbiografi och är riktigt bra om jag får säga det själv. Så här säger BTJ.
»Författarna varvar sin texter, men boken känns ändå helgjuten. Den är personligt utformad med en familjär ton och många egna upplevelser, ofta med humoristiska inslag.« Lektör Marianne Berglund, BTJ-häftet nr 20, 2020.
Min tanke var alltså inte så mycket att jag skulle skriva en bok, som att alla andra skulle göra det. Gärna med hjälp av mina handböcker. För egen del började jag känna mig mer än nöjd med allt slit. Det är mer lönsamt att leta pantburkar i Sarek än att att skriva böcker. Men det är klart, det finns ju alltid hoppet att nästa bok blir en storsäljare.
Allt är bibliotekariernas fel
Så hur kom det sig att det blev en bok om Härjedalsfjällen? Jag skyller på ett par superentusiastiska bibliotekarier. De vill i efterhand inte riktigt hålla med i min historiebeskrivning men jag menar att det var de som peppade mig. Hela historien är med i boken. Jag har skrivit så mycket om boken på andra platser att jag här nöjer mig med att säga att gillar du mina böcker kommer du gilla denna.
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Ett år runt Antibes december: karusell på fransk julmarknad - 1 december 2024
- Ett år runt Antibes november: soluppgång i Medelhavet - 1 november 2024
- Mina perspektiv på hållbarhet i industri, turism och bokbransch - 27 oktober 2024
