My av Desirée Fredlund

Desirée Fredlund är den som lärde mig att byta böcker är en bra och rolig idé. Det är nog ett år sedan vi gjorde upp om att byta Jakten på den perfekta puben mot My och sedan dess har jag sett fram emot att bekanta mig med hennes hjältinna My.

My är Pippi Långstrump i vuxenversion. Hon är lika fantastisk och ungefär lika sannolik. My klättrar i träd utan trosor utan att spilla ut en droppe av sin stora GT (gin & tonic), hon bjuder på älgstek och sallad med granskott på första dejten och har humpa-bumpa med gudomligt snygg polis i vartannat kapitel. Kort sagt, inga tårar eller svårigheter existerar i Mys värld.

Boken My är en bagatell. I ordets positiva betydelse. Det är en liten nätt bok för febriga dagar när soppåsen svämmar över och det är grådassigt ute. Bara ta en alvedon, lägga sig i soffan och försvinna iväg till en värld med tidiga daggpromenader, avslöjanden av misstänkta sekter och knyttrensning med fantastiska My. Formatet på boken är behändigt, ungefär som en Fem-bok och den är lika lättläst.

Förstaupplagan av My är inte till salu

Desirée har gjort något ovanligt. Less efter åratals refuseringar bestämde hon sig för att ge ut boken själv. Hon har tryckt upp en exklusiv inbunden förstautgåva i tvåhundra numrerade exemplar som hon gett eller bytt bort till skrivvänner över hela Sverige. (Jag har fått bok nummer 66). På så sätt garanterar hon att boken blir läst och att hon inte står med någon osåld restupplaga.

Hon har också gett bort boken till några förlag och personer hon beundrar. För de som inte fick någon bok går det att köpa ett exemplar av den häftade andraupplagan som säljs som print-on-demand.

Tryckeri (av den inbundna förstaupplagan) är Isabergs (som lyckats trycka ryggen åt fel håll, något som dock inte syns under skyddsomslaget). Varje kapitel inleds med en anfang.

En sak i boken hade jag lite svårt för, och det är en scen med ålfiske. My räddar hundvalpar och kattungar från vanvård, har (precis som Desirée själv) svenska gutefår, sjunger svinmållans lov, matar sin tama räv och predikar att använda örter istället för dyra krämer. För mig gick det stick i stäv med resten av hennes karaktär att hon glatt fiskade upp och frejdigt flådde en hel hög med den akut utrotningshotade ålen.

Min favorit i boken är den talande hunden Dunder som är bokens roligaste karaktär. Jag hoppas han får en stor roll i nästa bok som jag givetvis kommer köpa eller byta till mig!