Det här blir ett riktigt gnälligt inlägg men jag måste skriva av mig en hög med frustration så att jag kan gå och sova och vara på soligt humör imorgon igen. Ämnet är problemet med knytkonferenser eller fighten vid gridden.
Att vara en snäll flicka lönar sig aldrig
Jag la en arbetsdag på att förbereda ett föredrag i ett ämne jag vet att många är intresserade av. Skrev min lapp, förberedde den med tejp, kollade när några föredragshållare jag vill lyssna på skulle prata och ställde mig framför den del av det stora schemat (gridden) som jag var intresserad av.
Klockan var halv åtta och jag stod först i kön.
Yes! Dessutom hade jag mingelsällskap så tiden gick fort.
Sedan kom en person i arrangörsstaben och bad oss flytta på oss till baren för ”annars börjar snart någon att tejpa på gridden”.
Jag mitt dumma dumma dumma nöt var duktig flicka och gjorde som jag blev ombedd. När har det någonsin lönat sig att vara en duktig flicka?
Nej just det. När jag kom tillbaka var det tredubbla led framför gridden med nya personer som tyckte de stod först i kö. ”Mitt” rum var såklart redan tingat så när klockan slog 20 och gridden officiellt öppnade, ja då var det bara rum med fel möblering – och vågar jag påstå – fel storlek kvar.
Finns det stjärterum så finns det hjärterum – eller?
Nu kanske någon tycker jag är gnällig, att charmen med knytkonferenser är just kapplöpningen till gridden. Men just ikväll hade jag föredragit om alla fått lämna in sina lokalönskemål i förväg och så hade någon stått för en lämplig sortering.
Ok, jag inser att det hade skapat ett otroligt merarbete för arrangörsstaben som alla jobbar ideellt. Att idén med knytkonferens är möjligheten för alla deltagare att spontant dra ihop en session om sitt favoritämne. Jag såg prov på flera sådana under kvällen. Så eventuellt är det jag som är helt fel ute som har lagt tid på att förbereda föredrag istället för att bara flyta med och låta andra inspirera mig. Eller kanske har jag bara ovanligt låg toleransnivå just nu pga datorkrasch mm.
Jag är dock inte ensam om att vara frustrerad. Pratade med en annan person som förra året lockade ett 30-tal personer till sina sessioner. I år ska dessa trängas i ett rum för 12 personer. Ett visst mått av självförverkligande kommer det säkert bli så att fler personer styr mot de stora lokalerna eller byter session när de märker att den de hade tänkt gå på är full. Men det är i så fall också tråkigt.
Krock när knytkonferens flyttar in i ”vanlig” konferensanläggning
Om jag förstått saken rätt så började knytkonferenser utomhus. ”Jag vill tala om det här ämnet och kommer sätta mig under eken kl 11”. Utomhus spelar det ingen roll om det kommer 2 eller 200 personer för att prata om samma sak för alla får plats. Men det funkar inte lika bra när en knytkonferens flyttar in i en ”vanligt” konferensanläggning. Kanske behövs trots allt någon styrning eller planering.
Å andra sidan, hade jag bara stått kvar och vägrat flytta på mig (istället för att vara duktig flicka och göra som jag blev ombedd) så hade jag bokat min session i ”mitt” rum och tyckt att lokalbokningen på en knytkonferens funkar alldeles utmärkt!
Hur som helst. Om tio timmar ska jag föreläsa (och innan dess hinna med ett frukostmöte). Kommer alla som sagt sig vara intresserade så blir det ståplats och böcker på golvet. Eller så får jag flytta ut restaurangen. Finns det hjärterum så finns det om inte stjärterum så åtminstone plats att lyssna. Eller så har jag med detta inlägg skrämt bort alla. I så fall får jag trösta mig med att jag har med mig ett antal böcker att läsa.
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Ett år runt Antibes november: soluppgång i Medelhavet - 1 november 2024
- Mina perspektiv på hållbarhet i industri, turism och bokbransch - 27 oktober 2024
- Ett år runt Antibes oktober: höstfärger i bergen - 1 oktober 2024
