Referat: #Boken2015 med positivt fokus på bokhandeln

I torsdags arrangerade Förläggareföreningen och Bokhandlareföreningen en konferens med titeln Boken 2015 – marknaden, trender och analyser. Det var den första i en planerad serie med årliga branschkonferenser. Fast redan för ett år sedan arrangerade Förläggareförening en hearing om e-boken som jag bloggade ifrån. Under årets event var jag också på plats, livetwittrade och diskuterade med andra i publiken. Eftersom hela eventet streamades och finns att se på Förläggareföreningens webb tänker jag inte ge mig på att skriva ett referat. Däremot vill jag skriva ner några tankar för min egen skull och varför inte dela med mig av dem när jag ändå är i farten? Notera alltså att nedanstående är vad jag uppfattade, tolkade och tänkte snarare än vad folk på podiet faktiskt sa.

Bokhandeln 2015

Huvudnumret på konferensen var presentationen av en helt ny försäljningsstatistik. En av de punkter som lyftes fram var att den byggde på riktiga siffror från både förlag och försäljningsställen, även om inte alla var med.

Siffrorna visade att försäljningen av böcker i den fysiska bokhandeln ökar. Fast det kan bero på att en del bokhandlare bara rapporterat in siffror för 2014 och inte för 2013 och 2012. Men Akademibokhandelns VD berättade att företaget gjort vinst för första gången sedan 2007 vilket var roligt att höra (jag gillade också att höra att Bokus gått upp 8% eftersom jag är lite putt på Adlibris för närvarande). Akademibokhandelns framgång verkade dock inte bero på ökad försäljning utan på hårda rationaliseringar. Det var för övrigt en stark julhandel som räddade försäljningsåret rent generellt.

Dagens ena déjà vu kom när en person sa att för en enskild bokhandlare är det inte andra bokhandlare som är konkurrenten utan annan handel. Vill minnas att jag för femton år sedan pratade om att konkurrenterna till museer inte är andra museer utan IKEA – det är dit folk åker på helgen istället för att gå på museum. Konkurrenten har gratis parkering, billig korv och en ny upplevelse varje gång. (Kanske ska förklara att jag var den udda fågeln som tyckte det fanns ett värde i att locka fler besökare till museet – en åsikt som inte var allmänt utbredd).

Ökningen för den fysiska bokhandeln (om den existerar) kan kanske förklaras med att en viss genre gick riktigt bra under 2014. Barnböckerna. Och eftersom många av dem är taktila säljs de mer i bokhandel än på nätet. Hädanefter kommer jag förresten att kalla den fysiska bokhandeln för boklådor bara för att slippa risken för sammanblandning med nätbokhandeln.

Barnböcker går bra

En ökning som är statistiskt säker är att försäljningen av barn- och ungdomsböcker ökade rätt rejält. Superkul förstås för alla som ger ut böcker till de målgrupperna. Bonniers Håkan Rudels var riktigt rolig när han sa att först trodde de att det var de som blivit grymma på att sälja barnböcker. Sedan visade det sig att det var branschen som gick bra.

Det gissades en del på anledningarna till ökningen. Följande teorier framfördes.

• Den alarmerande PISA-rapporten. Dagen efter märktes en ökning när föräldrar strömmade till butikerna.
• Ökade barnkullar. Fler kunder = ökad försäljning.
• Ökad nyutgivning. Förr var barnböckerna den mest konservativa genren, 70% var backlist. Nu har en vital nyutgivning kommit igång.

När det gäller kokböckernas minskning kan den bero på att någon motsvarighet till 5:2 dieten inte kom ut 2014. Samma sak i skönlitteraturen som saknade 50 nyanser. Den svenska branschen är nämligen i dagsläget beroende av enskilda bästsäljare (läs vidare och ni kommer förstå varför jag la till den kommentaren).

Förresten. Har ni läst att man minns bättre om man läst en pappersbok än samma bok i digital form? Den studien har fått stor spridning men resultaten ska ses som preliminära, de kommer från en liten studie. Elib som var på plats twittrade raskt ut en rapport som visade omvänt resultat. Tror vi får avvakta det definitiva svaret på den frågan. Eller helt enkelt låta folk läsa sina böcker på det sätt som de själva föredrar.

Engagerade bokhandlarna säljer mer

En annan déjà vu kom när Jonas Arnberg från Svensk Handel pratade om behovet av att rekrytera talanger till morgondagens detaljhandel. Kompetensförsörjning! Sådant jag sysslade med för tio år sedan. Akademibokhandelns Maria Hamrefors fyllde på med att de anställer personer med specialistkompetens från andra branscher. Alla kan inte vara litteraturvetare.

Ett uppmuntrande inslag var den trendspaning från Norge och UK som Lasse Winkler bjöd på. Norge har fortfarande fasta priser på böcker, de har också dubbelt så mycket av allt (boklådorna, bokförsäljning etc) i förhållande till folkmängd som vi har i Sverige. Och i UK frodas boklådorna igen post Amazon. När Amazon etablerade sig genomgick boklådorna ett stålbad där 30% av dem gick under. Amazon har nu 90% av e-boksförsäljningen och 30-40% av print i UK men, och nu kommer poängen, min bokhandelsfavorit Waterstone’s expanderar. Vad har hänt? Jo bokhandlarna har inspirerats av det Amazon är bra på – vilket trots rapporter i svensk massmedia om utnyttjande av författare faktiskt är att sälja saker. Amazon har redan skickat varorna innan du beställt dem baserat på kunskap om vad du surfat på.

Framtidens bokhandel behöver förhålla sig till att det alltid finns någon som säljer samma vara billigare på nätet och att kunderna har verktyg i mobilen för att alltid kunna kolla priserna. Att konkurrera med pris är omöjligt och det är dags att hitta på andra sätt att locka in kunderna i affärerna än den ena rean efter den andra. Affärerna bör istället satsa på att erbjuda kunderna guidning och urval som gör att de får hjälp att hitta just sina favoriter. Att pliktskyldigt skylta med en enda bästsäljare är ute, mångfald, personligt och lokal förankring är det nya svarta (yes yes yes). Var åttonde norrman är medlem i kundklubben Ark-Venn. De skickar inte ut massreklam utan har anpassat den till målgruppen. Bokhandlarna kommunicerar med kunderna. (Hör ni detta? Branschfolk börjar bry sig om läsarna – precis det som framgångsrika indieförfattare gjort ett bra tag).

En annan sak som nämndes var bokens livslängd. I Sverige är vi nyhetsfixerade, en inbunden bok får kanske tre månader på sig innan den går i retur. Men på Waterstone’s lägger de gärna fram författarens tidigare böcker ihop med den senaste. Allt för att inspirera till merköp (jag tror vi är många som kan vittna om hur man alltid går ut ur deras butiker med tre gånger så många böcker som man förutsatt sig att köpa).

En gammal uv sammanfattade framtidsspaningen med att en gammal bokhandlare antagligen ler och säger ”vad var det jag sa”. (Man behöver inte vara gammal bokhandlare för det :-)).

Andra som bloggat om #Boken2015

Totalt sett tycker jag att framtiden ser ljus ut för böcker och bokförsäljning även om förändringstider förstås alltid är tuffa för en del. Men jag känner inte igen mig i den genomgående pessimistiska rapporteringen i media just nu.

Här är några andra som rapporterade från samma konferens.

Anna Velander Gisslén tar upp den ojämna könsfördelningen bland huvudtalarna.

Johanna Lundin tycker att det är sorgligt med nyhetsfixeringen.

Boktugg rapporterade om försäljningsstatistiken.