Personligt varumärke: Nya pressbilder

Mina pressbilder är lite som bagarens barn, jag är snabb med att predika för alla andra om vikten av att alla författare (eller andra kreativa personer, småföretagare och typ resten av universum) har professionella porträtt eller andra pressbilder lätt tillgängliga på sin webbsajt. Däremot har det varit lite si och så med dem här på min officiella sajt. Jag har förvisso haft ett eller annat författarporträtt liggande på några av mina små bokrelaterade sajter men det var först förra året som det kom upp en bild under rubriken för media här på kristinasvensson.se. Då började jag också skriva på den här texten men den blev inte klar för jag såg förbättringsmöjligheter. Det gör jag fortfarande men jag har bestämt mig för att publicera en delrapport ändå. En som berättar om min utveckling sedan sist.

Vikten av ett bra porträtt

För fyra år sedan skrev jag om vikten av att inte slarva med författarporträttet. När jag skrev den texten kände jag mig lite hård, halv-elak och hade dåligt samvete för de läsare som kanske skulle ta illa upp. Idag tycker jag att den texten är mesig och amatörmässig (och struntar i vad andra tycker om den). Det beror på att jag har höjt min ribba och ställer högre krav på hur mina böcker och därmed författarporträtt ska se ut.

Samtidigt är jag medveten om att alla inte håller med. Det finns de som inte kan se skillnad på ett riktigt vasst porträtt och en plottrig halvsuddig bild där författaren är nätt och jämnt urskiljbar. Eller kan se skillnaden men inte bryr sig. Vilket är precis som det ska vara, alla är olika och har olika intressen. Det fiffiga är att idag kan alla ge ut böcker och välja om det ska vara en mindre hobby eller heltidskarriär och välja ambitionsnivå (och författarporträtt) därefter. Var och en får välja själv. Mitt fokus är min författarkarriär och jag sneglar enbart på andras för inspiration, inte för att varken döma eller få godkännande.

Mobilselfie bättre än modellbilder

När jag ändå är inne på områden där jag ändrat uppfattning kan jag lika gärna drämma till med: en osminkad mobilselfie kan fungera utmärkt som författarporträtt. Det beror till viss del på att kamerorna i mobiltelefoner har blivit mycket bättre vilket gör att upplösningen duger till tryck. Men det handlar mer om att min smak har förändrats. Idag ligger mitt fokus på att bilden ska berätta något om personen och kännas äkta. Därmed har jag blivit rätt less på en viss typ av bilder. Det finns säkert böcker som passar att säljas med hjälp av hårt stylad botox-brud men generellt förpassar jag gärna dessa bilder till sunkiga bilannonser.

Jag har själv haft modell-för-en-dag-bilder som profilbilder i sociala medier. Förvisso utan botox och bikini men ändå uppsminkade på ett sätt som jag aldrig skulle visa mig på en kurs eller signering. När de togs tyckte jag att jag var urtjusig på bilderna men idag tycker jag att de är stereotypa och inte säger ett smack om mig.

Professionell fotograf gör underverk

De flesta bilder jag använder som författarporträtt är tagna av min goda vän Johan Gustavsson. Han är inte proffs i den bemärkelsen att han har foto som sin primära inkomstkälla men han har intresse, talang och utrustning för porträttfotografering. Någon eller några gånger per år träffas vi för att skapa porträtt. Genom åren har Johans kunskap och utrustning ökat i samma takt som min smak utvecklats (möjligen är det ena en effekt av det andra :-)). Det gör att jag alltid är mest förtjust i de senaste bilderna. De porträtt som jag var extremt nöjd med för några år sedan tycker jag idag är mindre intressanta. (Detta gör mig även mycket nyfiken på vad jag kommer att skriva om ytterligare fyra år – Johan har mumlat något om actionfoto).

Årets bildskörd är tagen utomhus med utrustning som fyllde en hel bil och betingar ungefär samma pris. Finessen med alla softboxar, blixtar och reflexskärmar är att kunna trolla med ljuset och få till olika effekter. Det går att skapa ett mjukt och snällt ljus som gör ett allvarligt ansikte inbjudande och attraktivt. Det syns fortfarande att det är jag, men i en utsövd version. Det går även att göra det omvända och få samma min att se sur och folkilsken ut om man nu vill det. Nog om ljussättningen. Det är inte mitt specialområde så jag hoppar raskt vidare.

Hellre kompetent än söt – jakten på det rätta uttrycket

Det jag lagt mest tid på är att fundera på vad jag vill att fotot ska säga. Vilket intryck ska betraktaren få av det? Vilket varumärke ska det förmedla? Detta är den svåraste biten att få till. ”Felet” på mina första porträttbilder var att de sa ”söt och snäll kvinna” rakt upp och ner. De förmedlade inget om att jag skriver, än mindre vad jag skriver om. Särskilt förra året när jag behövde ett porträtt till #författarboken störde detta mig. Jag ville inte utstråla ”du kan väl köpa min bok för att jag är rar” utan ”jag vet vad h-te jag talar om, läs den här boken eller skyll dig själv om du blir lurad av bondfångare”. Hur gör man detta?

Medan Johan mixtrade med utrustningen ägnade jag mig åt att fundera på kläder, kroppshållning och miner. Jag stirrade på porträtt av andra personer tills ögonen gick i kors. Inte så mycket bilder av andra författare, de är mest svartklädda och signalerar allvarliga konstnärssjälar som skapar Viktiga Verk av stort Värde för eftervärlden. Jag är inte den typen av författare, jag skriver färgstarka, användbara och initierade handböcker. Istället har jag sneglat på bland andra Petter Stordalen och Peter Northug och försökt förstå vad det är som gör att deras bilder utstrålar sådan kaxighet. De är förstås mycket mer framgångsrika än vad jag är och har mer pengar men vad är det mer i själva bilden? Det vet jag inte ännu. Den bild vi till slut fastnade för och använde till #författarboken är denna.

Den finns mycket som är bra med den bilden. Den fungerar exempelvis som svartvit vilket är bra då förlaget som jag gav ut boken genom genomgående kör med svartvita porträtt. Det finns också en del som kan förbättras. För min del handlar det inte om det uppenbara, att jag är fotad snett uppifrån vilket är ett perspektiv man ska vara försiktig med som kvinna. Det är vanligt att kvinnor förminskas genom att fotograferas snett uppifrån. Nackdelen med att fotas underifrån är att då syns dubbelhakorna extra tydligt och det är lätt att det bara blir bystdrottning av det hela. Hakorna kan trollas bort genom att skjuta fram hakan men bysten är inte lika lätt att gömma undan. Därför föredrar jag ändå snett ovanifrån.

Det jag inte är så förtjust i med bilden ovan är istället färgerna. Jag gillar klara starka färger på mitt marknadsföringsmaterial och då passar inte den bilden in. Jag brukar välja färgglada kläder när kameran ska fram men där försökte jag få till en affärsmässig stil. Den randiga koftan är kvar från mina chefsdagar då jag för det mesta var svartklädd. Hu så tråkigt tycker jag idag. En sak är praktiskt med bilden. Även om bakgrunden inte är i min favoritfärg så är det en fördel med en enhetlig bakgrundsfärg: porträttet blir tydligt även som en liten ikon i sociala medier. Brunt hår mot en brun bokhylletapet (översta bilden) eller trädbark (nedersta) blir lätt grötigt.

Miljö och rekvisita

Årets boktema är Provence. Det är lättare att få en bild att säga ”jag skriver böcker om Provence” om den är tagen i ett lavendelfält än i en svensk vitsippsbacke. Kruxet är att Johan och hans utrustning är i Sverige. Senast jag var i Provence försökte jag mig på både att överlämna kameran till min chaufför och att ta selfies. Dessa bilder uppfyllde miljökravet men missade på ”ökar intresset för att köpa boken”. De gav helt enkelt en lite väl äkta bild av livet som reseguidesförfattare (som är en aning mindre glamoröst än vad man kan tro).

Istället testade jag och Johan om den halländska kusten kunde fungera som stand-in. Tyvärr är färgskalan fel, havet har helt enkelt en annan nyans än på franska Rivieran. Dessutom blåste håret åt alla håll – det är därför jag sitter och håller i det.

På bilden ovan var en hög med böcker och kameran med som rekvisita. De hade dock ingen naturlig plats i bilden. Kameran har kommit med på ett bättre sätt i bilden nedan. Vilket inte är så konstigt eftersom Kicki fångade mig när jag kravlade runt och fotade ormbunkar. Jag gillar bilden skarpt eftersom jag är fotad när jag gör något. Jag tog för övrigt en del bilder av andra fotografer vid samma tillfälle. De finns i blogginlägget fotografer som fotar fotografer.

Det är dock enklare att fånga en fotograf i arbete än en författare. En stor del av tiden sitter vi och tänker med håret på ända. Ibland kryper vi ur mysbyxorna för att signera eller prata om våra böcker. Jag har ett antal bilder tagna på Bokmässan olika år. Gemensamt för dem är att den dåliga luften, det hårda golvet och bristen på sömn syns i bilderna. Sedan är det antingen halvmörkt eller tråkigt lysrörsljus i hela mässområdet.

Tips för ditt författarporträtt

Dags att summera inlägget och se om jag kan ge dig som läst hela en belöning i form av tips för ditt författarporträtt. Mitt bästa tips kan sammanfattas i: vad vill du att ditt porträtt ska förmedla? Medan du fundera på det kan du klura på följande.

1. Lämplig plats att ta bilden. Vid ditt skrivbord, i en studio eller i en helt annan omgivning? Finns det någon miljö som passar med bokens innehåll? Platsen behöver inte förekomma i boken utan kan väljas för att ge rätt stämning, mörkt och läskigt till en thriller exempelvis.
2. Har du rekvisita som kan förstärka vad du vill förmedla? Verktyg du använder? Detta blir särskilt bra om du använder något annat än en svart laptop som alla andra gör.
3. Vilka kläder trivs du i och passar till ditt varumärke? Ha gärna i åtanke att du bör kontrastera mot bakgrunden.
4. Leende eller allvarlig? Titta in i kameran eller titta bort? Fotad uppifrån, rakt framifrån eller från annan vinkel?
5. Uppställd för att ta porträtt eller fotad när du utövar din verksamhet?

Årets lågbudgettips är alltså att ta en selfie med en mobiltelefon i en miljö som passar med din bok, verksamhet eller annat du vill förmedla. Ta den i så mjukt ljus som möjligt vilket ofta är precis före solen går upp eller efter att den gått ner. I direkt solljus syns varenda bekymmersrynka i ansiktet.

Bilder i detta inlägg uppifrån.

• Jag pratar om Mitt Nice på Akademibokhandeln i oktober 2015. Foto: Claes Nero.
• Bild av Johans kamera från fotosession maj 2016.
• Modell för en dag-bild januari 2011.
• Ett av Johans allra första porträtt av mig december 2011.
• Författarporträtt mars 2015. Foto Johan Gustavsson
• Skojbild från porträttfotografering maj 2016.
• Kristina ibland ormbunkar. Foto: Kicki Holmén.
• Författarporträtt i Rådaskogen i maj 2015. Foto: Johan Gustavsson.

Detta inlägg hör ihop med en bloggserie om nystarten av mitt författarliv. Jag började skriva på det för ett år sedan när jag ägnade mig åt att damma av och fräscha upp mitt personliga varumärke. För att hitta övriga inlägg använd taggen projekt uppfräschning.