Varje höst gör jag en fotokalender. Ett exemplar hamnar bredvid min skrivhörna, några ger jag bort i julklapp till familjen och något exemplar har jag sålt. Bilderna till kalendern väljer jag ut efter några kriterier. Det ska exempelvis vara liggande, inte stående bilder, det ska vara teknisk hyfsade bilder (skärpa på rätt plats) och det ska vara bilder som illustrerar månaden (snö på vintern, blommor på sommaren). Men framförallt ska det vara bilder som gör betraktaren glad. Det sistnämnda är svårast. Många läckra bilder går bort direkt eftersom de är melankoliska eller påminner om regn och blåst. Andra bilder kanske gör mig glad för att de påminner om någon trevlig händelse, men jag gör ju inte kalendern bara för mig. Ovanpå detta försöker jag variera färgskalan så om en bild är övervägande grön så ska nästa månad vara en annan färg.
Ärligt talat så kan jag så här i efterhand inte alls förstå varför jag valt ut den här bilden till årets fotokalender. Ja violerna är söta. Och de växer direkt ur Bohuslänsk granit och jag vet att fotot är taget på Väderöarna. Men nu när jag tittar på den så tycker jag bilden saknar det där särskilda, jämfört med maj och april är den ganska platt och tråkig. Men jag måste ju sett något i den i höstas eftersom jag valde ut den.
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Ett år runt Antibes november: soluppgång i Medelhavet - 1 november 2024
- Mina perspektiv på hållbarhet i industri, turism och bokbransch - 27 oktober 2024
- Ett år runt Antibes oktober: höstfärger i bergen - 1 oktober 2024
