Dags för en favoritbild i fotokalendern! Jag vet inte hur många gånger jag skrivit den meningen, men den är sann igen.
Det är lite kul att den dyker upp just nu. För när jag skriver det här har jag precis brottats med en text som handlar om den här planteringen. Jag klipper in den.
Längs stadsmurarna
Var och varannan morgon, eller kväll, fortsätter jag längs de gamla stadsmurarna. Första fotostopp är Jardin des Poètes. Namnet till trots är platsen ganska liten, men ett utmärkt exempel på hur staden kontinuerligt satsar på att försköna staden. Parkeringsplatserna har blivit ersatta av en bred sittavsats med utsikt över havet. Den tredje versionen av planteringar sedan jag anlände till Antibes består av torktåliga växter bland gråa stenar. Den var riktigt snygg de första åren men den vildväxande strandsiljan vill ha ett ord med i laget. Oavsett vilka växter som dominerar finns en konstant, en byst av författaren Victor Hugo som blickar ut mot havet. 1838 vallfärdade han till stranden en bit västerut i Golfe Juan där Napoleon landsteg 1815. I två timmar vandrade han i Napoleons fotspår, något som tydligen var en närmast religiös upplevelse. Lite udda tyckte jag men Victor Hugos pappa var officer i Napoleons armé. Dessutom verkar Hugo haft en ganska grandios självuppfattning. Kanske kände han något släktskap med Napoleon där.
Napoleon har förresten varit i Antibes också, och på många andra ställen på Rivieran, vilket motiverade att han fick inte mindre än fyra kapitel i Upplev historiska Rivieran.
På mornarna är det en hel del joggare men på kvällen tar semesterflanörerna över. De strosar en bit, tar en selfie med havet som bakgrund eller någon av skulpturerna. En del är permanenta men varje somrar har staden en tillfällig skulpturutställning. Ofta är det vandringsutställningar som flyttar runt mellan olika byar. Det är intressant att se hur olika intryck skulpturerna ger, beroende på i vilken omgivning de står. Ibland passar de verkligen in i miljön och ibland blir det mest märkligt.
På ett par ställen finns bänkar för den som vill titta på havet, lyssna på någon musikant eller äta medhavd middag. Jag ser ofta par som delar på hämtpizza direkt ur kartongen. Men vinet dricker de ur riktiga vinglas.
Sommartid flyttar också restaurangen Les Vieux Murs ut stolar på gatan. Nyligen har det också dykt upp bord utanför Le Figuier de Saint-Esprit ett par hundra meter längre fram på andra sidan om slottet. Det är en av Antibes krogar som länge hade en stjärna i den röda matbibeln Guide Michelin. När de tappade den 2026 var målet att snabbt återta den.
Att staden för några år sedan förbjöd biltrafik efter lunch på den smala vägen innebar ett rejält lyft. Förr kunde det bli rejält trångt, särskilt på sommaren som är högsäsong. Semesterfirare står för ett väsentligt tillskott till ekonomin, men det är långt ifrån den enda näringen. I tallskogarna utanför centrum gömmer sig en lång rad med teknikföretag, vilket gör att Antibes lever året runt.
Med i nästa bok
Bilden ovan är tagen i soluppgången förra året. Då var det Lavarenne-utställning i Antibes. Varje sommar så är det någon skulpturutställning, i år är det ett verk av Christophe Charbonnel som står på nästan samma plats.
En bild från samma serie är med i Upptäck Provence och texten ovan är ett utdrag ur Strövtåg runt Antibes. Jag har plockat fram manuset igen. Det är inte särdeles kul att sätta sig med gamla manus efter en lång paus men men.
Årets fototema är franska utsikter
Årets tema för fotokalender och månadens bild är franska utsikter. Att jag är tillbaka i södra Frankrike igen beror på att jag är aktuell med flera böcker därifrån. Några av dem är nyss utgivna, andra är på gång. Information om när de är tillgängliga kommer att postas på sajten och skickas ut till alla prenumeranter.
Science communicator and project manager based in Sweden, working internationally. Montly recaps in English.
- Franska utsikter: poeternas park i Antibes - 1 augusti 2026
- July 2026: Summer book event and the story behind Nutella - 31 juli 2026
- Franska utsikter: Korsikas sydspets - 1 juli 2026