Efter förra månadens bild från trädlöst land i Wales är jag tillbaka bland svenska träd igen. Denna gång en granskog i Täby. Mellan träden skymtar en antydan till upptrampad stig i den mjuka mossan. Det finns inget som är mer vilsamt än att vandra på sådana stigar. Varje gång jag är riktigt sliten försöker jag få till en skogspromenad. Jag kanske inte känner mig omedelbart piggare, men axlarna trillar ner på rätt plats igen.
Föränderligt landskap
När man går där bland träd som är jämnåriga eller äldre än vad man själv är, är det lätt att tänka att hela Sverige alltid varit klätt med skog och sett likadant ut som idag, men så är inte fallet. Detta blev särskilt tydligt för mig när jag jobbade med Smultronställen-boken. Jag hittade en bok med hundra år gamla bilder från området runt Hyssna. Det fanns inte ett träd i ett område som nu är täckt med täta skogar. Det är samma sak i Täby. I flera av dagens granskogar kan man träffa på runstenar. De placerades där under Vikingatiden och inte restes de mitt inne i en tät skog, de placerades vid välbesökta leder. Några av dessa finns kvar, läs exempelvis vad jag skrivit om Skålhamraleden.
Mer än så tänker jag inte skriva just nu, för jag ska ut och vandra istället.
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Ett år runt Antibes november: soluppgång i Medelhavet - 1 november 2024
- Mina perspektiv på hållbarhet i industri, turism och bokbransch - 27 oktober 2024
- Ett år runt Antibes oktober: höstfärger i bergen - 1 oktober 2024
