Ett återkommande tema i årets fotokalender är min förkärlek för gamla kulturlandskap. Det vill säga ängar, gärden och hagar som formats av människor som brukat jorden i samklang med sina husdjur. Det är en artrik landskapstyp som kräver betande djur eller regelbunden slåtter för att bevaras och inte slya igen. Jag hoppas att ängarna blir kvar, men emellanåt misströstar jag och tror att olika sekter med förljugen propaganda kommer driva igenom att de försvinner. Och tvinga alla att äta importerade sojabönor och klä oss i mikroplaster istället för att äta mat producerad i den region vi bor i.
Förhoppningsvis segrar förnuftiga krafter i propagandakriget så att vi kan fortsätta att vandra på stigar bland ljusa blommande ängar och titta på runstenar och rösen. Den här bilden är tagen under mitt projekt förra sommaren att vandra Roslagsleden. Den inte är tagen precis vid Roslagsleden, utan på en anslutande stig. Strax intill finns en stor runhäll – propagandaverktyget för tusen år sedan. Då var det kristendomen som skulle säljas in till människor och de som hade resurser reste stora runstenar vid allfartsvägarna. Vallentuna och Täby kallas med rätta för runriket för här är det tätt mellan de bevarade runstenarna. Det finns också ett årligt jippo, runrikets dag. Jag bloggade en hel del om det för några år sedan men har inte riktigt hunnit med att odla detta intresse på sista tiden.
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Ett år runt Antibes november: soluppgång i Medelhavet - 1 november 2024
- Mina perspektiv på hållbarhet i industri, turism och bokbransch - 27 oktober 2024
- Ett år runt Antibes oktober: höstfärger i bergen - 1 oktober 2024
