Min bokmässa 2011

Efter två och ett halvt blogginlägg havererade min plan att blogga kontinuerligt från bokmässan. Jag har några halvskrivna inlägg som jag kanske får klart endera dagen (eller slänger då de blivit obsoleta). Ska man vara petig lyckades jag igår tacka alla som kom samt gnälla lite över mattekunskaperna hos stadsplanerarna, men jag har massor av bilder och intryck kvar att berätta om. Ska dra några av höjdpunkterna på bokmässan (sett ur mitt perspektiv).

Jag var gäst i Hoi:s monter

Först och främst var det en hit att vara baserad i en rymlig monter. Jag vann alltså en möjlighet att gästa nystartade Hoi förlag. De hade lagt beslag på en fin hörnmonter mitt emot ett av caféerna. Halva montern var mingel- och föreläsningsdel, den andra bokförsäljning. Montern var snyggt inredd, väggarna täckta med vepor och vi hade både el, kortläsare och ljudanläggning.

Kortläsaren var guld värd, är man någorlunda seriös utställare har man en. Café Gävleborg mitt emot oss hade exempelvis ingen… (Så slapp jag fika hos dem).

Vepan i mingelhörnan var svart, något som orsakade lite lätt klädpanik hos mig när jag insåg att stora delar av min garderob visst är svart. Jag rekommenderar alltid att man klär sig i en avvikande färg jämfört med bakgrunden för att inte försvinna och det gäller att leva som man lär. Det var bara gräva tills jag hittade färgglada kläder i tunna material. Det blev nämligen mycket varmt och vattenflaskan var snart min bästa vän.

På tal om färg och kläder, Annika Åkervall har som sitt signum att alltid klä sig i rött, orange eller cerise. Hon har givetvis även mässanpassade skor i denna färg. (Mina skor ska vi helst inte orda så mycket om.)

Intervju bättre än föredrag

I mingeldelen hade Hoi planerat in ett digert program vilket gav ett seriöst intryck. Det är lättare att få ett driv i ett framträdande om det är en intervju, eller diskussion, mellan två personer istället för ett föredrag av en. Jag trivs som fisken i vattnet med en mikrofon i handen och hoppade in och intervjuade Sölve Dahlgren om hans serie om Innebandpiraterna, Ann Ljunggren om hur man bygger en författarplattform och Thomas Dahlqvist om hans sprillans nya bok Den thailändska amuletten. Det var urskoj!

(foto: Magnus Rönnkvist)
Ännu roligare var det såklart prata om mitt eget! Lördag eftermiddag blev jag i min tur intervjuad av Sölve om Jakten på den perfekta puben och söndag förmiddag hade vi en diskussion om egenutgivning. Den sistnämnda är jag verkligen nöjd med, vi var ett super-team!

Egenutgivning lockade generellt fler lyssnare än när vi hade vanliga bok-intervjuer.

Vikten av marknadsföring och aktivt säljande

Jag sålde totalt tjugoen böcker under mässan (en del mot böcker, andra mot pengar). En enda av dessa var till en kund som aldrig hört talas om mig tidigare. Det var lördag morgon som ett par trevliga damer promenerade in i montern, jag höll upp boken och sa att ”det här är en rolig bok som jag har skrivit” och Ulla köpte den (och ett gäng andra böcker). Alla andra som handlade av mig är personer som på ett eller annat sätt hört talas om mig och boken, oftast via den här webbsidan. Vilket visar vikten av att synas! Och är man inte Hollywoodfru så får man synas via sociala medier.

Nitton böcker låter kanske inte så mycket att skriva hem om, kändisarna säljer ju lastpallar, men jag hörde talas om sådana som inte sålt en enda bok på hela mässan. Pontus Wikner, en av Hois författare, sålde 100 böcker bara under lördagen. Men hans deckare kostade bara 50 kronor och tröskeln att handla en bok för 50 kr är mycket lägre än en för 180 kronor. Lärdom: ska man sälja mycket böcker på bokmässan måste man ha tryckt upp en billig pocketutgåva. Pontus bok Löparen vandrade dock inte ut av sig själv, han stod hela dagen i kanten av montern (ute i korridoren) och haffade folk som gick förbi. Samma metod körde monterns andra storsäljare, Astrid Boisen.

Träffat många många trevliga människor

En av höjdpunkterna var verkligen att få träffa en massa människor i verkligheten som jag tidigare ”bara” träffat på webben. Att stå i just Hoi:s monter var en utmärkt plats. Genom att en stor del av programmet riktade sig till egenutgivare så kom alla förbi, förr eller senare. Jag är så glad att jag gick fram och frågade en tjej som verkade vagt bekant om hon var den jag trodde. Det var hon. Vi åt middag ihop den kvällen på Taras. Vem det var? Läs hennes inlägg om mötet.

Egenutgivarlunchen som jag och Hanna Lans annonserat om på våra webbsidor var också en höjdare. Det finns en kraft i att träffa andra som jobbar mot samma mål. (Det kommer att komma mer ut av den lunchen!).

Tryckerier, omslag, typsnitt, bindningstyper…

Hjärnan rinner nästan över av alla nya kunskaper jag har fått. Jag har fått klämma på snygga böcker tryckta i Baltikum, 1000 böcker för nästan samma pris som jag fick 100 för i Sverige. Men var förvarar man 1000 böcker? Jag har bollat bokomslag och lyssnat på intressanta diskussioner om exempelvis e-böcker Jag har fått bekräftat att jag har tänkt rätt med min franska bok. Den kommer kanske bli dyr att trycka, men en vacker presentbok om franska Rivieran saknas enligt Partille bokhandel. Och de borde veta!

Jag har träffat så många trevliga människor. Hade jag orkat mingla mer på Park hade visitkortsskörden antagligen varit ännu större men jag vet att sover jag för lite blir jag undantagslöst förkyld. Det har jag inte tid med så jag valde bort Park i år. Nästa år kanske jag satsar på sovmorgon och Park :-).