Mitt 2022 – ännu mer Härjedalsfjällen & lite Frankrike

Det blev mycket tid i fjällen under 2022 i jakt på foton till Ett år i Härjedalsfjällen, men så blev det min hittills snyggaste bok också. Jag var inte stationär i Tänndalen på samma sätt som under de föregående åren, utan jag gjorde ett antal avstickare söderut för att hålla skrivkurser, besöka olika event, jobba med andra böcker och fira min stora födelsedag.

Bland annat återvände jag till Frankrike. Planen var att jobba med Strövtåg runt Antibes men det blev oväntat en annan utveckling. Det ledde till att jag under hösten kunde glädja mig åt att ha en bok i flera veckor på topplistan över flest sålda i sin kategori. Det är den uppdaterade versionen av Mitt Nice som visat sig vara så populär. Förutom mina böcker har jag jobbat för fem-sex olika uppdragsgivare i vitt skilda ämnen där en var medicinteknik. Ett stipendium från Kopieringsfonden och en dusör från Bildupphovsrätt piggade upp ekonomin.

Höjdpunkter från mitt författarår 2022

Varmt välkommen till en sammanfattning av mitt år, med fokus på mina äventyr som författare. Sammanfattningen av själva sammanfattningen har du redan fått men om du fortsätter att läsa hittar du en mer mångordig version som inkluderar rena orgier i selfies. Just selfies hör inte till mina mest prioriterade motiv, men jag tar några ibland och använder i princip till en enda sak. Ett årligt inlägg.

Jag har publicerat dessa selfiestinna epistlar under några år nu. Jag uppskattar att kunna gå tillbaka och läsa om året.

• Mitt 2021 – pandemibiceps och jubileumsbok
• Mitt 2020 – tema friluftsliv under första året med pesten
• Mitt 2019 – orgier i selfies samt storsatsning på presentbok
• Mitt 2018 – jobbade heltid med medicinteknik, hade semester och fick tioårsmedalj i Vasaloppet
• 2017, 2016 respektive 2015 fokuserade jag på att analysera vilka kanaler i sociala medier som varit mest effektiva.

Årskrönikor och sociala medier

Precis som tidigare år har jag redan publicerat två årskrönikor baserade på statistik till mina bloggar. En generell författarkrönika som kan sammanfattas i att brittiska författares inkomster sjunker som stenar. Oklart om det är digitaliseringen eller lågkonjunkturen som slår. Någon liknande statistik saknas för svenska författare så vi får gissa. Författartipsbloggen har legat i träda under stora delar av året men fortfarande hittar en del personer dit, främst för att få tips för att skriva självbiografiskt. Boken Din självbiografi av mig, Lennart Guldbrandsson och Kim M Kimselius var min näst mest utlånade 2021 efter Strövtåg i Funäsfjällen. I år fick jag förresten biblioteksersättning igen efter ett års pandemiavbrott.

Min analys av resetrender kan sammanfattas i: franska maneter upp och hemester ner. Resebloggen har fått trettiosex nya artiklar under året. Dessutom pågår projekt städning. Gamla taggar åker ut och nya introduktionssidor åker in. Tanken är att de ska underlätta navigeringen för både nya och gamla läsare. Vill du veta vad jag menar, ta en titt på sidan Funäsfjällen för hur jag tänkt. Tyvärr hänger ett stort svart moln i form av tekniska problem över bloggen vilket är synd för det är där jag har läsare, inte här. Läsarna på Tomatsallad gillar franska Rivieran. Det är inte favoriten hos Instagramföljarna.

Vinterfjällbilder dominerar på Instagram i år igen

Även i år är det vinterbilder från fjällen som dominerar bland de mest gillade bilderna på Instagram. Inget märkligt i det. Jag var större delen av vintern i fjällen och fotograferade i princip varje dag. Vädret var inte ett skvatt samarbetsvilligt, men trots det skrev jag en hel bok för att jag hade så många vackra vinterbilder jag ville visa upp. De flesta var i och för sig hämtade från vintern innan. Men ändå, mitt fotoarkiv innehåller så många fina vinterbilder att det hade varit enklare fylla boken med enbart rimfrost. (Som det nu var skulle jag knåpa ihop foton till sex årstider till…).

Sedan tycker jag på intet sätt att detta är de allra bästa vinterfotona jag publicerat i år även om fem av dem (eller närbesläktade foton från samma tur) faktiskt har hittat in i Ett år i Härjedalsfjällen. Istället för följarnas favoritfoton skulle jag vilja säga att det är dessa foton som råkat få skjuts av algoritmerna. Kanske på grund av taggarna, texterna eller tidpunkterna jag postat dem på. Eller något annat som jag inte känner till. Att hålla ordning på vad som går hem på Instagram är ett heltidsjobb och jag lägger hellre ner den tiden på att skriva riktigt bra böcker. En teori som hänger ihop med böckerna är att under vintern hade jag mer energi för att posta berättelser på Instagram men under resten av året har energin ägnats åt annat. Låt oss övergå till böckerna.

En till del i serien Kristinas strövtåg

Årets storsatsning som präglat året är boken Ett år i Härjedalsfjällen som kom ut i december. Researchfasen tog tid. Femhundra sidor domstolstext blev ett par tre meningar i boken, några vetenskapliga avhandlingar sammanfattas i en mening och så vidare. Dessutom har jag slängt texter motsvarande nästan en halv bok till.

Härjedalsfjällen fick samma form som Strövtåg i Funäsfjällen, vilket är ett ekonomiskt snarare än konstnärligt val. Jag gillar inbundna stora böcker med rundade ryggar. Tanken var en gång att fortsätta på Smultronställen-formen men den är extremt påkostad vad gäller både tryck och formgivning. Det är större sannolikhet för ekonomiskt överskott (alltså pengar till mig för de månader jag lägger ner på att skriva dem) med serien Kristinas strövtåg.

Ett år i Härjedalsfjällen är totalt sett min snygga bok hittills. Konkurrensen är tuff för förra årets Hundra nedslag i Mölndal är elegant som sjutton. Varje uppslag i den är en liten tavla med exakt geometri och vackra bilder av Mikael Svensson. Men Mölndalsboken blir ändå övertrumfad av Ett år i Härjedalsfjällen. När jag bläddrar i den blir det som en film över ett år i fjällvärlden. Helheten är mycket starkare än de ingående delarna. Det går inte att göra rättvisa i stillbild, man måste känna och bläddra i den.

Hundra nedslag i Mölndal

Låt oss backa denna genomgång av mina bokäventyr till där jag slutade förra årets text, med Hundra nedslag i Mölndal. Det är en bok som tillkom på initiativ av naturfotografen Mikael Svensson med anledning av att Mölndal firade hundra år som stad i år. Jag har stått för texter och utgivning. Boken har fått finfina omdömen av läsare som kallar den för en kulturgärning, Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur stöttade den och den lokala bokhandeln skyltade superfint med böckerna, kallade den fantastisk och sa så här.

Det här är en bok jag tycker borde finnas i varje hem i Mölndal

Akademibokhandeln i Mölndal I ett Bokstips på Instagram

Jag säger såklart inte mot. Tyvärr verkar Mölndalsborna inte riktigt lyda denna uppmaning och är inte särdeles pigga på att handla böcker. Låna böcker är en annan femma. Det var länge långa köer för att låna den på biblioteken i Mölndal. Jag övertalade stadsbiblioteket att köpa in en extra för att ha som referensexemplar för att något exemplar skulle finnas inne för den som inte ville köpa.

I mars var vi inbjudna till Mölndals stadsbibliotek för att berätta om arbetet bakom boken. Mikael Svensson hade satt ihop ett riktigt snyggt bildspel som verkligen förtjänar en större publik än den tappra skara som råkat snubbla på evenemanget. Efteråt var det publikens vassaste fråga: varför har ni inte berättat för fler om detta? Våra vänner hade velat vara här. Denna fråga ställdes till oss, inte till arrangörerna vilket fick mig att skriva 5 tips till bibliotek och bokhandlare inför författarbesök.

Mölndals hundraårsjubileum

Ett par månader senare var det dags för det stora och påkostade jubileet. Hela Stadshusparken var full med folk. Det var långa rader med tält, foodtrucks och scener. Per Andersson som konferencier, uppträdanden och tal. Dagen efter var jämförelsevis avslagen. Vi fick låna ett bord i ett hörn där olika föreningar visade upp sig. Det var inte direkt någon kommers där om vi säger så, men några av de som stod runt omkring passade på och köpte böcker av oss innan dagen officiellt började.

Med anledning av jubileet skrev jag också en serie med jubileumsartiklar till Mölndals-Posten. Bland annat letade jag upp äldre bilder och jämförde med hur samma vy ser ut idag. Verkligen roligt att se hur mycket som förändrats men oj vad tidsödande att gräva. En av artiklarna blev med marginal den veckans mest lästa på Mölndals-Postens webbsajt. Jag knåpade också ihop en jubileumsvandring till min blogg som reklam för boken. I december var vi tillbaka på Jul i Kvarnbyn där vi släppte boken ett år tidigare. Om det varit segt som sirap för Hundra nedslag i Mölndal är läget ett helt annan för böcker om södra Frankrike. Äntligen!

Återvänt till södra Frankrike

I födelsedagspresent önskade jag mig en fransk söndagslunch och det fick jag av mina föräldrar några månader i efterskott. Givetvis passade jag på och fotograferade av maträtterna, vilket gjorde att jag fick lite nya matbilder till fotoarkivet. Det gäller att utnyttja alla tillfällen som reseskribent. Jag nämner det igen: man får alltså ingen reskassa för att skriva reseguider utan alla utgifter får man bekosta själv och sedan hålla tummarna för att ingen pandemi, lågkonjunktur eller liknande saboterar försäljningen, utan att man får igen pengarna ett par år senare. Helst med marginal så att man får några korvören för arbetstiden också. (Folk med bättre födgeni än vad jag har säljer istället utrymme i böcker till företag som vill synas).

Min plan med resan till Antibes var att jobba med ni-vet-vilken-bok men så fick jag frågan om att uppdatera slutsålda Mitt Nice inför sommarsäsongen. Givetvis hoppade jag på möjligheten att rida på det stora intresset för resor efter år av pandemirestriktioner. Jag flängde som en skottspole till Nice. Dessutom var jag en sväng i Languedoc för att ge Maria Unde Westerberg ett handtag med bilder till hennes nya bok Languedoc inom räckhåll (en uppföljare till vår gemensamma Rivieran inom räckhåll). Ljusförhållandena var dock utmanande och jag hann inte spendera så mycket tid i Lightroom för att rädda dem på grund av att jag hade kort deadline med egna bokmanuset. Sedan kom inte Mitt Nice ut förrän i oktober på grund av att händelser hos förlaget, men det är en annan historia. Och e-boken har ännu inte synts till. Det är inte till mig ni ska ställa frågor om var den håller hus utan till förlaget.

Roligt med det stora intresset för Mitt Nice

Jag vet inte hur många exemplar av Mitt Nice som sålts men jag har sett den bland mest sålda i kategorin resor hos Bokus åtskilliga veckor. Även Ett år i Härjedalsfjällen har varit där men längre ner och färre veckor (än så länge, den kom ut nyss). Jag har dragit mitt strå till stacken för att berätta att Mitt Nice kommit ut igen. Förutom mina vanliga utskick och sociala medier har jag delat med mig av 8 anledningar att resa till Nice på vintern i resemagasinet Vagabond.

Jag har också varit tillbaka till Frankrike för att jobba med det manus jag skulle gjort när jag la det åt sidan för att uppdatera Mitt Nice. Tyvärr blev det ganska många dagar framför datorn för att hantera trassel med annat. Men några foton skrapade jag ihop. Det är nämligen de som fattas. Jag har texter till flera stycken böcker men innehållet i fotoarkivet har åldrats. Bergen och växterna ser likadana ut fortfarande, men jag har mycket högre krav idag efter mina fjällböcker. Det är stor skillnad på att åka förbi en dag och ta en bild av ett berg, eller att spendera månader med att vänta in det rätta ljuset.

Härjedalsfjällen – min snyggaste bok hittills

»Ett år i Härjedalsfjällen är en trivsam bok fylld med naturupplevelser, intressant fakta om trakten och en generös mängd vackra naturfoton. Författaren bjuder även på en inblick i hur Härjedalsfjällen kan upplevas utanför de normala turistsäsongerna. «

LEKTÖR MIKAELA KARLSSON I BTJ-HÄFTE

Det är Ett år i Härjedalsfjällen som trasslar till mina franska böcker för nu vill jag att alla böcker ska ha samma verkshöjd. Boken är verkligen fin och innehållsrik men behöver lite mer kärlek från mig i form av marknadsföring. Orken tog slut innan boksläppet. I januari gjorde jag en luftig plan för utgivning i början av hösten, men den planen fallerade på grund av händelser utanför min kontroll. Det var ingen ko på isen utan jag gjorde en ny plan. Det var när den föll som jag fick panik. Otroligt mycket energi försvann där och när boken till slut kom ut efter en heroisk insats av alla inblandade hade jag undervisningsvecka. Så istället för stor fest glömde jag faktiskt helt av att jag släppt en ny bok.

Böcker av denna typ säljs mest inför jul men jag håller tummarna för att några har pengar kvar i januari och vill köpa den. Jag förlitar mig mest på mina fantastiska lokala återförsäljare för jag har själv annat på agendan. Jag gör ju annat än skriver böcker.

Stockholm för att bevaka bokbranschen och undervisa

Under året har jag varit på Författarförbundet årsmöte i Stockholm och fackbokssektionens julmingel i december. Jag blev också intervjuad till medlemstidningen Författaren i en artikel om marknadsföring (nr 4) och en om typsnitt (kan ha varit förra året). Under året har jag undervisat på två omgångar av distanskursen Skriv ditt liv på Ljungskile folkhögskola och en omgång Skriv ditt liv anordnat av Skrivarresor i samarbete med DN ute på Svartsö i Stockholms skärgård. Däremot blev mina kurser i bokutgivning hos Vuxenskolan inställda på grund av för få anmälda (ett par veckor innan själva kurserna skulle börjat).

Stockholm har fått fler besök. Bland annat bevakade jag Stockholms bokfestival och Förläggarföreningens Bokbranschdag åt Boktuggs räkning. Det sistnämnda var som vanligt en halleluja-föreställning. Krismötenas tid var äntligen över och kurvorna hade vänt uppåt efter de tuffa pandemiåren. Redan då saknade jag en analys över vad som gått bra och varför det inte gått bra för alla. Det är ännu mer relevant nu när vindarna definitivt vänt. Nästa år kommer bokbranschen brottas med frågan om prishöjningar förutom en del annat. Sölve Dahlgren på Boktugg listar sju trender (kolla in nummer två där jag är med).

Blåsigt år

»Tänk vad bra vi hade det under pandemin«. Det är inte vad jag förväntade mig att höra, och än mindre att skriva, för två år sedan. Då önskade vi inget högre än att pesten skulle ta slut. Men vi hade inte tänkt oss att det som knuffade undan pandemin från förstasidorna var krig i Europa följt av astronomiska elräkningar. Det här året kunde varit roligare om inte om vore. Under pandemin sålde mina reseguider till Frankrike inte alls, men då skrev jag Strövtåg i Funäsfjällen som blev populär och ledde till frågor om en efterföljare.

Prisökningarna på tryck och frakt gör att alla förlag skulle behöva höja priserna rejält. Men en tjuga i min ände (vilket i princip bara täcker höjning av papperet och inte mer) innebär en hundring mer i konsumentledet. Och konsumenterna tvekar redan.

»Det är en jättefin bok men i år måste jag vända på slantarna.«
»Jag förstår precis, men Hundra nedslag i Mölndal finns på biblioteket om du vill läsa den«
Tanten tackade och strosade vidare. Jag kanske misstolkade henne men jag tyckte att hon tittade längtansfullt på alla fina saker som var uppbullade på julmarknaden.

Utan att ha statistik gissar att lågkonjunkturen drabbar presentböcker mer än ljudböcker via abonnemang. I år är i alla fall första året som jag måste ta av mina pensionspengar för att kunna betala tryckräkningen. Vanligen brukar mina titlar sälja tillräckligt i samband med boksläpp för att finansiera trycket och i de flesta fall även formgivaren. Det vill säga jag behöver aldrig ligga ute med pengar utan böckerna börjar direkt dra in pengar till mig.

Pandemibicepsen som försvann och aldrig återkom

Jag fortsätter på temat motgångar så har vi dem avverkade. Förra vintern (eller förrförra beroende på hur man räknar) var fantastisk. Men vintern därefter, den som var januari-april 2022 var bedrövlig rent vädermässigt. Blåsigt och ont om snö. Därmed blev det lite halvskralt med skidåkningen och pandemibicepsen kom inte tillbaka. Inte heller kondisen har återvänt.

Istället har formen gått åt rakt motsatt håll. Jag brukar inte basunera ut skador men kan i alla fall konstatera att jag så här i slutet av året i alla fall kan gå och klä på mig själv igen. Inte helt obehindrat eller smärtfritt men det är skönt att kunna klara mig själv. I varje fall så länge jag inte behöver skotta. Det där sistnämnda gör det svårt att vistas i fjällen.

Mina planer för 2023

Även i år har jag emellanåt (rätt ofta) tänkt att det är hög tid att klippa mig och skaffa ett vanligt kneg. Ett med regelbundna löneutbetalningar, socialt skyddsnät och pensionsinsättningar. Kollegor och en begränsad lista med arbetsuppgifter inom ett eller möjligen två ämnesområden. Lika ofta tänker jag att jag lagt tjugo år på författandet och snart snart snart kommer genombrottet. Livet som författare kan vara alldeles underbart men också ganska brutalt. Vi jobbar ett år eller mer på spekulation och sedan kan det visa sig att händelser i omvärlden rycker undan mattan och man får inget betalt.

Kanske är 2023 året då mina böcker säljer som smör i solsken? Helst också översättas till tjugofem språk för att det ska bli några pengar. Ett halvdussin priser och stipendier vore inte heller fel. Eller så blir 2023 året då jag på allvar börjar jaga efter en arbetsgivare som uppskattar mina färdigheter. I så fall vill jag inte avrunda författarkarriären med halvskrivna projekt så därför jobbar jag stenhårt för att få klart de sista manusen. Prenumeranter kommer få reda på när det är dags.

Tack för i år!

Till sist är det dags för årets tack. Du som läst ända hit får det första (det blev visst lite långt). Ett stort tack går till mina uppdragsgivare, läsare och återförsäljare av böcker. Utan er skulle det definitivt inte bli några fler tryckta böcker. På detta tema ska jag rikta ett tack till mina mer eller mindre frivilliga fotomodeller och till er som testläst mina manus och kommit med värdefulla synpunkter. Tack till kollegor för alla diskussioner och pepp, så skönt att veta att vi är fler i samma båt. Sist men inte minst ett extra tack till dig som berättar för någon kompis om mina böcker.

Nu tar vi nya tag och hoppas på ett riktigt bra år!