Mitt 2024 – lägger vi till handlingarna och tar nya tag

Då var det dags att lägga ytterligare ett år till handlingarna. Vad ska jag säga om 2024? Året startade grymt bra och det hände massor av kul saker. Jag har jobbat ihop med en del fantastiska människor. Fotoarkivet skvallrar om resor till Frankrike, Bryssel, Serbien och Schweiz. Det berättar om trevliga middagar och massor av utflykter i fjäll och skogar med fina vänner. Klockan meddelar att jag varit konsekvent med att träna i år. Men det är också ett år med rekord i sömnlösa nätter och en hel del gråa hår. Jag återkommer till dem.

Mina årskrönikor

Det var nära att jag hoppade över en krönika i år men jag tycker om att kunna gå tillbaka till dem och se vad jag hade för mig.

• Mitt 2023 – bubblar av entusiasm över bok och anställning
• Mitt 2022 – ännu mer Härjedalsfjällen & lite Frankrike
• Mitt 2021 – pandemibiceps och jubileumsbok
• Mitt 2020 – tema friluftsliv under första året med pesten
• Mitt 2019 – orgier i selfies samt storsatsning på presentbok
• Mitt 2018 – jobbade heltid med medicinteknik, hade semester och fick tioårsmedalj i Vasaloppet
• 2017, 2016 respektive 2015 fokuserade jag på att analysera vilka kanaler i sociala medier som varit mest effektiva.

Det enda jag hållit fast vid från starten av årslistorna är att titta på vilka foton som varit mest populära på Instagram under året. Låt oss börja där.

Fler porträtt än vinterfjäll i topp på Instagram i år

Årets trendbrott är att min Instagramtopp domineras av mer eller mindre snygga foton på mig. I åratal har mina mest uppskattade foton varit vinterbilder från fjällen. I år finns det bara en enda, och den tror jag inte att vi med bästa vilja i världen kan kalla för vacker landskapsbild, utan den hamnar mer i facket skojig. Det är den näst sista, den där jag lufsar runt på skidor i snöstorm i november. Hälften av bilderna är det faktiskt inte jag som tagit, utan någon som tar åt mig, oftast med min kamera.

En anledning till att det ser ut så här är att jag har postat fler foton av mig själv. Det beror delvis på att jag märkt att porträtten får fler reaktioner än mina landskap. Men det beror också på att jag tar fler foton där jag är med i bild. Dels behöver jag foton till mina böcker. Min formgivare Anneli Pettersson plockar envetet varenda bild där det förekommer en människa och i brist på frivilliga fotomodeller använder jag mig själv. Men jag har också börjat att stoppa in fler selfies i min blogg. Den var från början anonym men jag tycker mig märka att det krävs ett personligt anslag för att ha chans att tävla mot AI. Jag reflekterar lite över det i årets nördigaste inlägg, det där jag analyserar årets sökstatistik.

En annan anledning till utseendet på årets instagramtopp är avsaknaden av krispiga fjällvidder i årets fotoskörd. För jag började året i Frankrike.

I januari blandade jag franska utflykter med projektledarjobb

2024 började med färgsprakande fyrverkeri i Juan les Pins på nyårsdagen. Sedan växlade jag Teamsmötesdagar med utflykter med olika konstellationer av vänner, både nya vänner, och sådana jag känner från studietiden. En av vandringarna och en av utflykterna har hamnat på nätet. Sista veckan i januari var jag tillbaka på IKEMs kontor i Stockholm . Vädret satte stopp för en tur till AstraZeneca i Södertälje för att prata med HR om företagets utbildningsbehov, men inte för AW hos en kollega som bor fantastiskt vackert. Avrundade månaden hemma i Mölndal med en sväng upp på Safjället.

För eventuella utomstående läsare skjuter jag in att i januari var jag projektanställd på 80% av en arbetsgivarorganisation som heter IKEM för att jobba med två EU-finansierade projekt med olika externa samarbetspartners. Båda projekten innebar att leda internationella team (därav alla Teamsmöten). Det ena projektet var helt fristående, medan det andra skulle drivas mest effektivt, menade jag, om det samordnades med andra aktiviteter inom IKEM. För att identifiera möjliga synergier och kunna representera IKEM på bästa sätt, spenderade jag en hel del tid på Stockholmskontoret. Det var med svikt i stegen jag åkte dit.

I februari köpte jag en rosa hatt och testade restauranger

Efter en helg i Göteborg kickstartade februari med avfärd kl 05 tillbaka till Stockholmskontoret. Denna text på Instragram skvallrar om en intensiv social vecka, inte bara på kontorstid.

Därefter gravad lax på Tysta Mari i Östermalmshallen med kollegor. Rikligt med lax men varför inte salta potatisen? Sedan Anka ”Café de Paris” på mysiga kvarterskrogen Aubergine på Linnégatan. Tyvärr ganska tråkigt behandlad anka men trevlig jobbmiddag. Nästa foto är Panzanella (brödsallad med boquerones) på Bar Nîmes på Rådmansgatan. Riktigt god mat och gott vin där. Notan därefter. Till sist sladdade jag in på Norra Brunn med mina kollegor. Trodde inte standup var min grej men David Asp på bilden var riktigt rolig. Intressant studera hur han skickligt använde kroppsspråk och leverans. Menyn lät förresten rätt tråkig men maten överraskade positivt. Så jag är glad att jag följde med.

Det jag inte skrev offentligt var att veckans medarbetarsamtal innehöll en kalldusch.

Vecka sju är sportlov för Västkusten och då drog jag till fjälls. Eftersom flickorna inte är så morgontidiga hanns det med ett och annat Teamsmöte också. Efter sportlovet åkte jag till Röros och köpte mig en hatt. Det är inte årets enda nya klädesplagg. Garderoben fick en rejäl uppdatering för att klara alla kontorsdagar.

I mars moderator på hearing och påsk i fjällen

Stora delar av mars spenderade jag på Stockholmskontoret för att följa förberedelserna inför ett stort event som jag inte var direkt inblandad i utan bara hjälpte till på ett litet hörn. Jag har i denna sammanfattning av första kvartalet skrivit om hur roligt jag tyckte att det var att vara moderator på IKEMs hearing för att skapa en färdplan för Fossilfritt Sverige. Det känns så hoppfullt med industrins omställning.

Sedan drog jag tillbaka norrut för att fira påsk.

I april växlade jag mellan skidstass och konferensstass

April inleddes i fjällen med skidor och inhopp som gästlärare på kursen Skriv ditt liv på Ljungskile folkhögskola. Jag planerade utgivning av boken Upplev historiska Rivieran på mitt förlag samt forskarkonferens i Schweiz i det ena EU-projektet. Hann med IKEMs personaldag i Stockholm på vägen till projektmöte i Bryssel för det andra EU-projektet. Kände att vi faktiskt fick en hel del gjort denna gång, både i den grupp som jag leder (som har hand om läkemedel) och i projektet i stort. Men kanske är det färgat av att jag är optimist eller på bra humör. ”Kristina du måste haft ett bra samtal med din chef imorse för nu har du lyst upp hela rummet hela dagen” sa en deltagare.

Spenderade en dag på GoCo City i Mölndal för att ta reda på om detta är en plats där IKEM borde sätta ner en flagga. Sedan var det dags för vårens kulturkonsumtion, nämligen att lyssna på Konsertkör i Väst. Tillbaka i Stockholm spenderade jag en trevlig eftermiddag bland gamla kollegor på Swelifes tioårsjubileum. Swelife är systerprogram till Medtech4Helth där jag jobbade i några år.

Sedan var det hög tid att fly björkpollensäsongen.

I maj lärde jag mig att hålla koll på stövelskaften

Under pandemin lärde jag mig att björkarna blommar sällan i fjällen och om de gör det så är blomningen kort, intensiv och senare än i Stockholm. Därför håller jag mig gärna i fjällen (eller bland palmerna på Rivieran) från slutet av april samt hela maj. Som en bonus får jag ofta årets bästa skidåkning. I år spådde jag rekordlång skidsäsong för snön låg meterdjup i början av maj när jag tog bussen ner till Stockholm för att ta en porträttbild till IKEMs webbsajt. Hann med en 1970-talsfest när jag ändå var där.

Avslutningen på skidsäsongen var snöplig. Det gick från metervis med snö till ingen alls på ett kick. Årets allra sista skiddag besteg jag och en kompis Lill-Skarven. Sedan var skidsäsongen plötsligt slut.

Maj blev jobbmässigt intensiv. En halvstor rapport om trender som påverkar kompetensbehovet i europeisk läkemedelsindustri skulle in i slutet av månaden och det blev ganska många helgers jobb för att få klar den. Plöjde hundratals (tusentals?) sidor med rapporter. Tur att dagarna är toklånga i maj. Även om man jobbat en hel dag hinner man med en rejäl utflykt i kvällningen. Tar man med sig matlåda kan man äta middag samtidigt som man tittar på fågellivet.

Det var då jag lärde mig att hålla koll på stövelskaften. Tanken med stövlar är att man ska hålla sig torrare om fötterna än med gympadojor (som ju snabbt blöta alldeles oavsett hur mycket gore tex de påstås bestå av). Men det förutsätter att man håller koll på var stövelkanten är och inte missbedömer hur djupt vattnet är. För när det väl börjar rinna in i stövlarna så är blir det blött! Så kan det gå när man letar efter lekande harr.

I juni slutade min anställning och jag fokuserar på mina böcker

Min sista dag som anställd på IKEM var en söndag, dagen innan jag skulle moderera en workshop med folk från europeisk läkemedelsindustri. Efter månader av diskussion skrev jag på det konsultavtal IKEM erbjöd.

En förutsättning för att tjäna pengar som författare är att böckerna kommer i tryck. Manus i datorn ger garanterat inga intäkter. Under nationaldagen drog jag ner och kompletterade mitt fotoarkiv med fler foton från Route Napoleon och menhirer till Upplev historiska Rivieran. Efter att jag varit på IKEMs sommaravslutning i Stockholm blev också en del bilder till Strövtåg i Norra Halland.

I juli flängde jag runt i jakt på historiska bilder

I Ett år runt Antibes rekommenderar jag att under högsommaren ska man ta det lugnt och stanna på en plats. Själv gjorde jag det omvända. Jag flängde runt i jakt på de saknade bilderna till Upplev historiska Rivieran. Försökte också tänka på Strövtåg runt Antibes och framtida upplagor av Mitt Nice. Det blev turer till Toulon, Grasse, Villeneuve-Loubet, Ventimiglia, Nice (flera gånger) och Villefranche. Däremellan skrev jag på böckerna, simtränade i havet eller hängde med folk. Dels vänner som var i trakten och dels människor jag mötte längs vägen. Juli var svettig men den enda månaden i år när jag sovit ordentligt för även om jag hade mycket att göra hade jag allt i egna händer.

I augusti kick-off för aktiebolag

I augusti startade jag motvilligt ett aktiebolag, eftersom det var ett krav från IKEM för kunna fakturera konsulttimmar (jag har sedan 24 år en enskild firma som jag använt för tidigare konsultuppdrag). Glad i hågen åkte jag till kontoret för att starta hösten. Det var enda gången jag var där.

Privat var augusti en fin månad med många utflykter med familj och vänner. I slutet av augusti vände jag näsan norrut igen för att delta i Skördefest i Ljusnedal. På vägen stannade jag i Långå och dokumenterade fårklippning i bilder till en ansökan för att starta en ullcentral. På kuppen lärde jag mig massor om ull.

I september var jag på Skördefest och i Serbien

Skördefesten i Ljusnedal var urkul. Trevliga utställare, massa läsarberöm och så hoppade jag in som konferencier och gjorde lite extra nytta. Jag hade hoppats att kunna fota höstfärger när jag var i fjällen men i år gjorde svampangrepp att björkarna tappade löven. Men lite morgondimma hann jag med. Återvände flera gånger till en björk vid Tänndalssjön. Minna Kinnunen fångade mig på bild när jag fotade den.

Därefter stod ChemSkillskonferens i Serbien på schemat. Det var en resa jag gruvat mig inför. Inte för mötet utan för platsen. Själva konferensen gick fint. Jag satte rubriken ”kramkalas och spontanapplåder” i min månadsrapport för jag fick mycket beröm för mina insatser. Det kostar dock att vara den som ska sprida energi när konferensdagarna är sexton timmar långa. Jag fullkomligt rasade ihop på ett hotellrum i Belgrad efteråt. Det hotellrummet, de tjugo timmarnas restid och maten utanför konferensen var sådant jag stod för privat. Serbien tyckte jag var extremt obehagligt. Kan bli ett eget inlägg vid tillfälle om detta.

September avrundades med Bokmässan i Göteborg. Jag slank in som media för Boktuggs räkning. Tack Sölve! Jag ägnade mig mest åt att snacka med kollegor och dricka vin. Pratade en del om bokbranschen och lovade visst leverera ett nytt manus också under 2025.

I oktober tema hållbarhet i stort och smått

Oktober började med en snabb tur till och från Stockholm i andra ärenden. Eller kanske var det två resor? Och ett nytt avtal? Redigerade mina bokmanus och rapporterade till EU om framstegen i den del av ChemSkills som IKEM ansvarar för, vilket är kompetensbehov i europeisk läkemedelsindustri. Räknade ihop att jag under första året deltog i 77 möten som handlade om det projektet. Sedan la jag ner stolligt mycket tid på att förklara projekts upplägg och innehåll för min chef. Huvudbudskapet var att påminna om att jag bara är anlitad för att hantera och genomföra uppgifter som andra personer har skapat. Jag kom in i projektet efter att det var sökt och godkänt.

Försökte balansera alla timmar framför datorn med en hel del skogspromenader med och utan sällskap. Avrundade med att åka till fjällen där jag delade med mig av olika aspekter på hållbarhet i de branscher jag verkar i.

I november trevlig forskarkonferens i Schweiz

Årets trevligaste uppdrag har varit arbetspaket 6.2.5 i projektet IRISS som leds av IVL. Allt med det uppdraget har varit kanon. Under nästan ett år har jag lett en liten grupp som bland annat innehållit professorer från tre länder. Våra möten har varit korta, effektiva och gemytliga. Samarbetet utmynnade i två aktiviteter för yngre forskare under forskarkonferensen SSbD24. Förkortningen SSbD står för Safe and Sustainable by Design som är ett mycket intressant ramverk för kemiindustrin som ska leda till säkrare och bättre kemikalier.

Konferensen ägde rum söndag-fredag i södra Schweiz vilket innebar avfärd 04.45 söndag morgon och att det tekniskt sett var lördag innan jag kom hem. Just tidpunkten för avfärd var min kollega Lena Svendsen inte helt nöjd, med men det var också det enda. Jag modererade en workshop på plats och skrev sedan en rapport som IVL kunde skicka in ett par dagar före deadline. Förutom den goda känslan att göra ett bra jobb och bli uppskattad för det, fick jag se fina vyer och ett världsarv. Hurra!

I december jullunch och första lönen

I december blev jag inbjuden att delta i IKEMs jullunch. Besöket inkluderade också ett konstruktivt möte på kontoret dagen innan. Kul att träffa folk och höra vad IKEM har på agendan. En extra bonus var att få min världsbild rubbad. Innan julbordet (Långholmens värdshus, trångt och sådär) lyssnade vi på Ola Rosling. Det var superintressant. Om man bara konsumerar nyheter via SVT och liknande så får man en skev världsbild. Stora delar av Asien, Sydamerika och Afrika är på väg om Europa i inkomster.

Under julen tog jag tag i det där aktiebolaget som hängt över mig i ett halvår som ett stort svart ovälkommet moln. Jag har googlat på skillnaden på tjänstepension och direktpension via företagsägd kapitalförsäkring samt sjuttiotolv andra ekonomigrejer. Längs vägen lärde jag mig att det där med att aktiebolag är skattemässigt fördelaktigt som alla tjatar om bara gäller om du kommer upp i en viss omsättning. På årets sista bankdag lyckades jag faktiskt betala ut en första lön till mig själv. Maria Unde Westerberg var en ängel och visade mig hur man fyller i arbetsgivardeklaration hos Skatteverket och fixar en lönespecifikation. Allt känns bättre när man börjat ta tag i allt som måste göras.

En sak saknas i år

Det hände en hel del 2024 men en sak hände inte. 2024 är första året sedan 2014 utan en enda bokrelease. Under hösten pekade jag ut aktiebolaget som den stora boven. Det är inte helt rättvist. Det är snarast min genomusla hantering av allting runt aktiebolagsstarten som ställer till det. Hade jag bara tagit tag i allting som måste göras, så hade jag haft ordning och reda vid det här laget. Istället har jag legat sömnlös och bekymrat mig för än det ena än det andra.

När jag gick tillbaka och kikade i mina gamla årskrönikor noterade jag att jag i år fakturerat färre timmar än jag gjorde senast jag var konsult (under jämförbar tidsperiod på året). Först blev jag nedstämd för på den tiden lyckades jag minsann klämma ur mig minst en, ibland två böcker, per år. Men jag hade högre faktureringsgrad (och högre timpenning) då. Det vill säga jag fakturerade en större andel av de timmar som projektet tog mig. Dessutom har jag i år flängt en hel massa, vilket kostar tid och energi. Man blir inte så produktiv av sömnlösa nätter heller. Men gjort är gjort. Nu tar jag nya tag!

Nya tag nästa år – vem vet vad som händer då?

Bokförsäljningen var generellt ganska skral under 2024 men två titlar sålde slut. Mitt Provence är permanent slutsåld sedan i påskas. Lagret av Mitt Nice tömdes precis före jul. Men en ny uppdaterad upplaga är planerad lagom till ressäsongen. Jag vet därför vad jag ska göra i början av nästa år, nämligen gå igenom boken och skicka in uppdateringar.

I och med att Mitt Provence är permanent slutsåld så släpper jag idén att samtliga mina titlar ska vara beställningsbara. Mina två äldsta titlar Jakten på den perfekta puben och Förverkliga din bokdröm kommer jag plocka ner i början av 2025. Kanske går andra titlar samma väg. Däremot kommer jag fortsätta att skriva.

Lite av och till under året har jag varit inne på att pausa förlaget, klippa mig och skaffa ett riktigt jobb. Jobba heltid, samla pensionspoäng och skaffa en bostad där det går att öppna och stänga balkongdörren. Men jag har tänkt om. Sista kvällen i Schweiz satt jag sent och kuckilurade med en annan deltagare. Hen kände sig motarbetad på alla sätt på sitt jobb, men var samtidigt inte beredd att ge upp positionen och kontakterna som följde med. Då kände jag mig så himla nöjd över att ha något eget. Vad som än händer så har jag mina egna visitkort och böcker med mitt namn på.

En annan lärdom från året är att jag gillar att ha kollegor och vara en del av ett större sammanhang. Lite svårt se hur jag ska få ihop allt men vem vet vad jag snubblar över för skoj nästa år!