Dags igen för min traditionsenliga och uppskattade genomgång av mitt år i sociala medier. Det vill säga detta är andra året jag skriver denna typ av text och jag vet att jag kommer att uppskatta att läsa den om ett år. Om någon annan har nytta av texten också så är det ju ännu bättre (hej hej i så fall!). För att följa resan kan det vara fiffigt att kasta ett öga på förra årets Mitt år i sociala medier (2015).
Målet var att sprida äggen och överge Facebook
För ett år sedan noterade jag att jag hade lagt de flesta av mina ägg i korgen Facebook vilket gjorde mig sårbar om Facebook skulle följa Lunarstorm och MySpace till kyrkogården för övergivna webbsajter. Jag var bekymrad över tidsbrist och filosoferade över om jag skulle satsa på att vara effektivare och utnyttja program som tillåter mig att schemalägga inlägg eller om jag skulle göra tvärtom, kasta strategi över ända och låta lusten styra. Jag lutade lite åt det sistnämnda då jag tycker att det känns mer äkta att vara sig själv än att industrialisera sitt varumärke.
Jag har lyckats väl med min föresats att minska min närvaro på Facebook. Ett tag postade jag knappt ett enda livstecken på profilen utan enbart ämnesmässiga tips på mina olika Facebook-sidor. En och annan bekant hörde av sig och undrade vad som hänt. När jag återupptog användningen av profilen så har jag, jämfört med tidigare, få interaktioner. Vet ej om det är Facebooks algoritmer som spökar, att min temporära minskning gjort att jag nedprioriteras, om det är mina inlägg som ej går hem eller om det speglar en allmän trötthet på att allt på Facebook handlar om opinionsbildning nuförtiden.
Min minskning i Facebook-användning har underlättats av att Facebook ändrat mobilversionerna av sin tjänst så att de försvårat användningen. Det går inte längre att läsa och skicka meddelanden via mobilen utan att installera en särskild app (tidigare kunde man göra det via webbläsare och m.facebook.com). De har också tagit bort möjligheten att dela länkar till sidor direkt via huvudappen. Istället har de tänkt sig att jag ska ladda ner en skog med appar. Jag delar istället till Twitter.
Ryktet om Twitters död är överdriven
Under året har flera kända personer tagit time-out eller övergivit Twitter på grund av att de drabbats av näthat. Jag har inte deras följarskaror och debatterar inte politik, så jag har än så länge klarat mig från att drabbas. Istället har jag använt Twitter mer och mer. Mest för att diskutera vintersport med likasinnade. Några av mina tweets har synts i teverutan under Vinterstudion. Det är inget som säljer några böcker direkt men livet består ju av mer än att sälja böcker.
Mitt ökade twittrande beror delvis på att jag använder Twitter för mina två stora uppdragsgivares räkning och då ligger det nära till hands att även använda mitt eget konto mer. Det har även hänt att jag twittrat fel sak från fel konto för att jag kryssat i fel ruta i Tweetdeck eller använt fel telefon då jag är inloggad på olika konton på dem. Det är inga allvarliga blundrar utan det har handlat om att jag haft suttit på en konferens och twittrat något utan att komma ihåg vilken telefon jag haft i händerna. Vilket betyder att följare av författaren Kristina Svensson fått sig en dos medicinteknik till livs och att följare av innovationsprogramskommunikatören Kristina Svensson har diskuterat om en hackad pacemaker är en bra mordmetod i en deckare. Det är inga konto-misstag som någon dött av.
Värre hade varit om något av dessa hamnat från det officiella branschorganisationskonto (Swedish Medtech) som jag också är administratör för. Där skickar jag bara ut officiella tweets. Det blir mest länkar till den egna webben eller retweets av vd och vice vd:s tweets. För min andra uppdragsgivare (Medtech4Health) har jag inte skapat något officiellt konto utan använder istället en tagg och skriver under mitt eget namn. Det gör att jag kan vara mer personlig i mitt tilltal och posta ”det här tycker jag var skitintressant” utan att det behöver vara något som organisationen står bakom.
För både Medtech4Health och Swedish Medtech är Twitter en relevant kanal för att synas bland liknande organisationer, medlemmar, samarbetspartners respektive finansiärer. Det är dock begränsad nytta för att driva trafik till respektive sajt. Där fungerar däremot LinkedIn bra.
LinkedIn bra för företag
För Medtech4Health är LinkedIn det sociala medie som driver mest trafik till sajten. Det är visserligen betydligt färre besökare än de som hittar dit via länkar, nyhetsbrev eller genom att gå direkt till sajten. Men mitt bedömning är att LinkedIn är ett bra sätt att göra människor uppmärksamma på att vi postat något nytt. Jag brukar även posta egna länkar på min LinkedIn-profil ibland. Detta syns i besöksstatistiken på den här sajten, även om det är få besökare jämfört med de som kommer från Facebook.
Det finns en utmaning med LinkedIn och det är att ifall jag gillar eller kommenterar något så hamnar det i mitt flöde ungefär som om jag delat det. Problemet är hur jag ska förhålla mig till de olika ämnesområden som jag verkar i och på olika sätt försöker bygga upp en publik inom. Det vill säga medicinteknik, bokutgivning och Provence. De flesta sociala medier-experter är överens om att det är bäst att koncentrera sig på ett ämne och inte blanda. Vilket ämne är i så fall bäst? De flesta av mina kontakter på LinkedIn är från AstraZeneca-tiden och när de rankar mina kompetenser så hamnar Employer Branding överst.
Instagram har delvis ersatt Facebook
I början av denna text skrev jag att ingen gillar mina inlägg på Facebook längre. Det är en sanning med modifikation. Antalet personer som jag har en dialog med via profil-väggen har helt klart minskat, medan bilden är mer blandat när det gäller mina Facebook-sidor. Totalt sett upplever jag att Facebook blivit en arena där allt handlar om opinioner och politik numera. Jag blockar allt fler personer som jag inte orkar diskutera med. Denna trötthet var som störst i anslutning till det amerikanska presidentvalet men även Brexit, Nice och Köln avslöjade diametralt olika världsbilder (vilket egentligen är bra men jag säger som Dowager Countess My Dear, religion is like a penis. It is a perfectly fine thing to have and take pride in, but when one takes it out and waves it in my face that’s when we have a problem).
En gång i tiden tyckte jag att det var lite patetiskt när människor fotade sin lunch och la upp på Facebook, men idag tycker jag att det är att föredra jämfört med att sprida propaganda. Luncherna och det andra vardagslivet gav mig en chans att hålla koll på mina vänners och släktingars liv även om jag inte hinner träffa dem så ofta som jag önskar. Som tur var har flera nu flyttat till Instagram, som delvis ersatt Facebook för att sprida vardagsliv.
Precis som förra året använder jag Instagram som en miniblogg. De flesta dagar postar jag en aktuell bild med några rader om vad som sysselsätter mig just då. Ibland har jag skrivit entusiastiska texter och berättat om något udda fakta jag hittat om en eller annan romersk sten, ibland har jag delat med mig av mindre glada inlägg. Sommaren och hösten har gett rikliga tillfällen till deppiga, nedstämda eller arga inlägg. Utmaningen med de senare är att de gånger jag försökt att vara diskret och inte peka ut källan har fel personer känt sig utpekade.
Vikten av taggar på Instagram
Precis som förra året har jag gjort ett collage av de nio populäraste bilderna på Instagram via sajten bestnine. Inte en enda selfie har kvalat in på listan i år heller. Porträtt lär ju annars vara poppis på Instagram och jag upplever att jag postat fler sådana i år (exempelvis bilden i detta inlägg).
När jag tittar på årets mest gillade bilder på Instagram så blir vikten av taggar tydlig. Det är inte de nio snyggaste, intressantaste eller vackraste bilderna som fått flest gillningar, även om några hör dit. Statyn är till exempel spektakulär (en ännu snyggare bild av den kommer att dyka upp under Månadens bild 2017). En del bilder har hamnat i collaget för att jag taggat dem med #noedit (de röda löven) eller #digitalnomad (fjällbilden).
För att bygga en följarskara är taggar viktigt. Särskilt bra verkar det vara att delta i någon klubb med likasinnade. Jag fattar inte riktigt varför jag ska vara motvalls och bara tagga mina bilder med beskrivande taggar som platsen eller motivet. Detta gör att jag mest följs av vänner som jag redan känner. För att verkligen få sprutt på mitt Instagrammande borde jag ha flera konton för mina olika ämnen. Viktigast är ett med bilder från Provence och franska Rivieran. Jag har så många bilder från Frankrike att jag lätt skulle kunna posta en bild om dagen och bygga upp en rejäl följarskara med personer som är intresserade av området och därmed potentiella köpare av mina böcker. Helst skulle jag göra detta på engelska då svenska marknaden är för liten.
Sedan har vi YouTube, Snapchat och poddar som jag också borde ägna mig åt. Rörliga bilder och ljud är det man ”ska” satsa på, inte gammalmodiga grejer som bilder och text.
Satsar på bloggen Tomatsallad istället
Det finns mycket man ska och bör göra för att få fler följare i sociala medier, nå ut med sina budskap och i förlängningen kunna sälja fler böcker. Jag har i år istället gjort tvärtom. Det finns en anledning till det. Mitt mål är att jag på sikt ska kunna leva på intäkter från mina böcker. Olika föredrag, kurser och konsultverksamhet ska jag ägna mig åt för att få inspiration och träffa folk, inte som ett måste för att försörja mig. För att komma dit behöver jag först och främst skriva klart och publicera många bra böcker, något som tar tid. Eftersom det kommer att ta tid måste jag tänka långsiktigt och balansera tiden jag lägger på sociala medier och tiden jag lägger på betalda uppdrag med tiden jag avsätter för skrivandet. Jag behöver också tänka på att de kanaler jag bygger upp ska fungera långsiktigt. Idag har Instagram delvis den roll som Facebook hade förra året, vilket väl betyder att nästa eller näst-nästa år är det någon annanstans man ska vara.
Mina egna webbsajter däremot, de är precis där de alltid varit. Så länge jag betalar för domänerna, för lagring av materialet och håller dem uppdaterade så består de. Därför har jag i år lagt mer tid på att skriva texter till Tomatsallad och mindre på sociala medier. Det har gett effekt i besöksstatistiken. I somras hade Tomatsallad fler läsare än på många år, trots att den är rörig och svår att navigera på.
En stor del av läsarna på Tomatsallad hittar dit för att de söker efter något specifikt som jag har svarat på vid något tillfälle. Min sajt för författare, dinbokdrom.se, däremot är helt beroende av att jag delar varje nytt inlägg i sociala medier, annars är det ingen som hittar dit. Det finns randiga och rutiga skäl till det men det är ämnet för ett annat blogginlägg.
Planer för 2017?
Ledordet för 2017 är balans. Högsta prioritet är att ha balans i livet och vara ledig för återhämtning ibland. Sedan har jag mina betalda uppdrag som jag gillar även om de periodvis tar mycket tid och energi. Till sist har jag mitt skrivande som för närvarande är rätt slitsamt, men där jag anar ljus i tunneln (förutsatt att jag har ett tillräckligt långt tunnelseende).
När det gäller sociala medier så tänker jag att i stort ska 2017 bli en bättre upplaga av 2016. En mix av kontakter med förhoppningsvis fler glada och stolta utrop och färre besvikna. Jag har inga omvälvande idéer eller större satsningar på gång utan tänkte bara harva vidare. Via Klout kan jag hålla koll på att jag fördelar min tid på olika kanaler. Fortsätter kurvorna att sjunka, som på bilden ovan, kan det vara ett tecken på att jag lägger tid på skrivandet och därmed vara positivt.
Till sist vill jag poängtera att jag är tacksam för alla som uppskattar det jag skriver. Hoppas att ni får en fantastisk avslutning på 2016 och ännu bättre start på 2017!
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Ett år runt Antibes december: karusell på fransk julmarknad - 1 december 2024
- Ett år runt Antibes november: soluppgång i Medelhavet - 1 november 2024
- Mina perspektiv på hållbarhet i industri, turism och bokbransch - 27 oktober 2024
Känner som du med Facebook 2016.
Dels att jag slösade tid, dels att jag behövde uppdatera vem jag var (mikroförläggare, egenutgivningstipsare, omslagsdesigner) från 2014 till 2016, dels den växande olusten med diskussionsklimat och åsiktskorridorer.
FB var helt enkelt deprimerande. Lägg till att jag principiellt ville protestera mot att Zuckerberg utvecklar verktyg som kan övervaka användare på sikt. F o m mitten av Nov 2016 loggar jag rituellt in och ut 2 gånger per dag och bläddrar snabbt igenom grupperna jag deltar i. Att ta kontrollen över mitt surfande och logga ut känns som en uppiggande protesthandling. Jag hänger inte längre på FB.
Min FB-sida har alltid varit ett pliktskyldigt ’måste ha’ utan plan eller aktivitet.
Däremot provade jag i elfte timman före jul att köra en annonskampanj för att uppmärksamma och sälja den smala historiska boken Lasse-Majas memoarer. Här var FB ett fascinerande verktyg för spridning. Och ja, jag sålde fler böcker i samband med kampanjen än före och efter.
I sann vetenskaplig anda vill jag nu köra en kampanj för en bok som har bredare målgrupp. Erotik t ex.
LinkedIn är helt och hållet kopplat till min yrkesroll som grafisk designer.
Mitt bloggande (Egenutgivning) upphörde under senare halvåret 2016 när jag lade tiden på att grundligt lansera och marknadsföra Lasse-Majaboken istället. Jag har minst 15 opublicerade bloggposter om boklanseringens olika aspekter liggande på lager. Har inte bestämt än om jag ska släppa dem som mini-eböcker istället. Kanske en kombo av båda?
Bloggen har konstant trafik ändå. Jag har ett par bloggposter som verkar dra besökare som sen stannar och läser lite till. Så inriktningen och innehållet håller.
Inför 2017 är bekymret min motivation. Jag vill ägna mig åt att skriva och publicera skönlitt 2017, på engelska dessutom. Det finns inget sammanhållande affärskoncept för egenutgivningstips på svenska och underhållningslitt på engelska ;) Bloggen bygger på och är beroende av min passion för egenutgivningstips med kvalitet. Just nu är det så mycket annat jag behöver göra inkomstmässigt och den tid som finns vill jag ägna åt att bli en bättre författare 2017. Bloggen får kanske fortsätta att bara ligga där och guppa.
2016 lärde jag mig massor om just lansering och effektiv marknadsföring som kräver tid men ingen stor budget. Det går att nå ut, även med en supersmal 183 år gammal bok. Det var den viktigaste insikten för mig. Tur spelar förstås in, men det viktigaste är att förstå vad det är man säljer (dvs bokens innehåll!) och vilken målgruppen är och var de finns. Resten handlar om snygg och smart paketering för maximal spridning. Och det är här internet är den stora utjämnaren. Bygg upp webbsajten för boken eller författaren, se till att allt media behöver finns klart att ladda hem och kontakta ALLA kanaler som kan ha intresse för boken. Skräddarsy pressreleasen efter mottagaren. Erbjud generöst möjligheten att uppmärksamma boken för de gagnar dem lika mycket som dig.
Bokhandlare, bokbord, signeringar på ICA och mässor må funka för andra, men det är inget för mig. Inte när en kampanj kan rulla på FB och jag kan exponera boken för femtusen av målgruppen för ynka 300 kr – och jag kan skriva under tiden.
Sådär. Mindre tidsspill och mera fokus för 2017. Gott nytt!
Mindre tidsspillan och mer fokus låter som en utmärkt paroll för 2017!
Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, med undantag för att jag har hittat fina användningsområden för mina FB-sidor. De används i stort sätt som anteckningsböcker för länkar jag läst och gillat. När jag letar efter någon bra artikel jag läst så går jag till rätt FB-sida och kollar bland delade länkar. FB-sidans funktion är alltså mest för min egen skull och delvis för andras. Jag tror att det är vettigt att se det så, att allt man gör ska vara användbart för en själv. Då är det ju minst en person som har användning för det :-).
Ett par av våra gemensamma idoler kör ju med metoden att först publicera blogginlägg och sedan bunta ihop och redigera om dem till faktaböcker. Jag har börjat med den modellen för sommarens bok från Tre hattar. Än så länge är visserligen bara ett blogginlägg publicerat under rubriken Tre hattar men två till ligger tidsinställda för januari.
Tack för långt och intressant svar och Gott nytt!