Årets ord är äntligen. Äntligen är mitt mastodontprojekt på rulle efter nästan tolv års pysslande och fler avbrott än jag orkar räkna. I år har jag sagt ja till rätt saker, som ett jobb jag trivs utmärkt med. Däremellan har jag omgett mig med trevliga människor och fyllt minneskorten med vackra foton. Fortsätt läsa för en längre versionen med fler detaljer.
2022 spenderade jag till stor del i Härjedalsfjällen i jakt på foton till andra delen i serien Kristinas strövtåg. Jag uppdaterade också populära reseguiden ”Mitt Nice”.
Under 2021 var jag författare på heltid, fick två stipendier och hittade en positiv effekt av pandemin. Det blev många mil på fjället med kameran i handen och en bok.
2020 var ett globalt skitår av episka proportioner. Mitt strå till stacken för att minska smittspridningen var gräva ner mig med ett bokprojekt bland fjällbjörkar. Resultatet, ”Strövtåg i Funäsfjällen” är på väg att bli min mest uppskattade bok någonsin. Det var den korta versionen av min traditionella årskrönika.
2019 är året då jag firade tio år som egen företagare med min största satsning någonsin, men la krokben för mig själv. Det är ett år då jag fotat en hel del och av döma av fotoarkivet har jag spenderat mycket tid i en viss miljö.
Under 2018 reste jag ”hem” till Wales, gav ut två gula handböcker och genomförde Öppet spår. Jag jobbade i praktiken heltid med medicinteknik. Däremellan uppdaterade jag mina bloggar och gladdes åt besöksrekord. Allt jag hade planerat att göra hann jag inte med, men en hel del.