I slutet av förra sommaren var det så här vackert i Hälsingland. Jag undrar mycket hur det ser ut nu efter sommarens rekordtorka och stora bränder.
Månadens bild: Ljusnan i Hälsingland

I slutet av förra sommaren var det så här vackert i Hälsingland. Jag undrar mycket hur det ser ut nu efter sommarens rekordtorka och stora bränder.
Det är inte så ofta man ser blåklint i åkrar nuförtiden. Det är nog något som bönderna är tacksamma för men blåklinten påminner mig om min barndoms midsomrar så därför blev jag glad när jag råkade över den här åkern. Det var under en av mina vandringar längs Roslagsleden.
Skir försommargrönska i gamla kulturlandskap är en favorit. Här i form av en vy från runriket i Täby.
Maj bjuder på nyutspruckna bokblad och mattor av vitsippor. Den här vitsippsbacken har jag fångat någonstans runt Gunnebo slott i Mölndal.
När körsbärsträden i Kungsträdgården blommar flockas Stockholmarna under dem för att fotografera dem. Den här bilden är från förra årets blomning i slutet av april.
Den här bilden är kanske inte lika färgstark som de flesta bilder jag väljer till mina fotokalendrar men jag tycker att den är maffig. Den är fotad med mitt makroobjektiv och stativ. Det är bara en liten liten del av
Brahehus har blivit en symbol för mitt bokprojekt Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. Jag har otaliga bilder tagna där vid alla årstider, väderlekar och vinklar. Hoppas att snart få tillfälle att sätta mig ner och välja ut lämpliga foton till
I januari behöver man inte vara morgonpigg för att fånga fantastiska soluppgångar för de dyker upp halvvägs in på förmiddagen. En vinter hade jag som projekt att fotografera Tänndalssjön vid olika väderlekar. Här kan du se fler bilder av Tänndalssjön.
Bilden är från Mougins och jag gillar den för den är ombonad på något sätt och speglar vintern på franska Rivieran. På dagen skiner solen såpass att man vill sitta ute och äta lunch men på eftermiddagen kurar man ihop sig med varmt vin och rostade kastanjer (det senare inslaget kan hoppas över).
Ska jag/ska jag inte? Vågar jag? Ja det gör jag. Jag tar första steget NU. Så går mina associationer när jag ser den här statyn av Lavarenne. Den var på tillfälligt besök i Antibes sommaren 2016. Jag har beundrat Lavarenne länge och sett hans utställningar på flera orter samt besökt galleriet där de står mellan utställningarna (vägbeskrivning i ”Mitt Provence”).