Då har det hänt igen, ett av mina blogginlägg blev virala. Det är roligt för att det innebär att många läser det jag skriver och det gör att det känns mer meningsfullt att ha lagt ner tiden det tog att skriva det. I detta fall drevs jag också av känslan att det finns så mycket okunskap. Okunskap är en fin grogrund för propaganda. Propaganda påverkar politiska beslut. Och det finns uppenbar risk att beslut fattas som riskerar att leda till ökade orättvisor och ökade konflikter. Vilket på sikt kan leda till riktigt hemska scenarier. Därför kände jag att det var viktigt att göra ett försök sprida lite motvikt.
Blogginlägget heter Nu befolkas (och privatiseras?) vildmarken och handlar om historiesyn i Norrland. Huvuddelen är en sammanställning av forskningsnyheter som jag trillat över efter att min senaste bok Ett år i Härjedalsfjällen gick i tryck. Det ramas in av en diskussion om hur förväntningar påverkar historiska tolkningar. Det låter kanske inte som något som har potential att bli viralt men det blev det. Det kom med i #vifinnsocksåhär-kampanjen och började delas friskt. Några av delningarna kunde jag läsa och det var verkligen fina omdömen om texten. Jag har också fått en del riktigt fina mejl. Det gör mig stolt eftersom just att sammanställa och väva ihop vetenskapliga nyheter är mitt ursprungliga yrke.
Tajming viktigt för att något ska bli viralt
För att en artikel ska börja delas är det viktigt att ämnet är dagsaktuellt och engagerar många. Jag skriver oftast inte alls sådana texter utan istället rätt nördiga texter som kan ligga och småputtra länge. Men det är kul när det händer. Det är fyra år sedan sist. Då var det ett gästblogginlägg om att åka tåg till Rivieran. Jag bad Maria Unde Westerberg att skriva om sina erfarenheter av tågresor. Det blogginlägget blev faktiskt startskottet för en helt ny karriär för Maria Unde Westerberg.
Denna gång var effekten mest att jag kände mig duktig, vilket inte är fel det heller. Det är ungefär vad jag förväntade mig. Författaren David Gaughran skrev för några år sedan en artikel om att ett viralt inlägg inte spelar någon roll för ens författarkarriär, det du behöver är trogna fans.
Gästat podden Trycksvärta
Det finns en podd om egenutgivning som heter Trycksvärta. Jag gästade avsnittet som handlar om kostnader för bokutgivning.
Det är ingen konst att ge ut en perfekt bok, men det är en konst att få en bokutgivning att gå ihop. Nio av tio böcker går inte ihop och det blir svårare och svårare att få pappersböcker att gå ihop. Räknar du på tjugo års sikt och räknar in de digitala formaten går de ihop.
Jag pratar en hel del om min käpphäst att göra val baserade på de egna och just den aktuella titelns förutsättningar och inget annat. Många av de tips som florerar i olika författarforum går ut på att presentera Det Enda Rätta Sättet. Ofta är det baserat på avsändarens egna erfarenheter. Du kan lyssna på avsnittet här. Jag dyker upp 41 minuter in i programmet.
Avslag på stipendieansökningarna
I vintras satsade jag på att skriva en hel hög med stipendieansökningar. Mina motiveringar varierade men i stort sett handlade det om att fortsätta utforska, och berätta om mellersta Skandinaviens historia. Det vill säga fortsätta med det jag skrev om i blogginlägget som blev viralt. Jag tycker att detta är ett viktigt ämne. För det första pågår politiska projekt som i förlängningen kan innebära stora förändringar för halva Sveriges yta. Dessa bygger bland annat på den version av områdets historia som många i den politiska sfären har. Men det är en version av områdets historia som lämnar mycket övrigt att önska.
All historiebeskrivning är vinklad. En del är vinklad för att passa vissa syften, andra är oavsiktligt vinklade för att förväntningarna styrde. Om en historiebeskrivning har upprepats så många gånger att folk uppfattar den som Den Enda Rätta Sanningen är det svårt att komma ut med nya upptäckter som kräver att tidigare fynd omtolkas. Nåväl. Någon annan får ta tag i detta för jag fick avslag på mina ansökningar.
Offline för att jobba med Ett år runt Antibes
Istället för att stånga huvudet blodigt på att berätta om norra Skandinaviens långa, rika och brokiga kulturhistoria har jag fokuserat på att få klart mina böcker från Rivieran. De bedömer jag ha potential att sälja så mycket att de bär sina egna kostnader och därmed inte kräva stipendier för att gå ihop.
Det betyder att jag i sommar är mer offline än jag brukar. Från att ha bloggat regelbundet varje vecka blev det ett inlägg per månad och min tradition med daglig bild på Instagram dog också ut.
Bokmässan 2023
Bokmässan 2023 närmar sig och jag ska bara säga att jag kommer vara i krokarna. Jag kommer posta lite mer detaljer när det närmar sig.
- Ett år runt Antibes november: soluppgång i Medelhavet - 1 november 2024
- Mina perspektiv på hållbarhet i industri, turism och bokbransch - 27 oktober 2024
- Ett år runt Antibes oktober: höstfärger i bergen - 1 oktober 2024