Då var det dags att vinka adjö till 2018 och välkomna in 2019. I några år har jag avrundat året med att sammanfatta mitt år i sociala medier. Det har handlat om vad jag planerade att göra, vad jag genomförde och vilka lärdomar jag dragit av detta. Hur stor räckvidd jag haft? Vilka sätt att kommunicera med existerande och presumtiva läsare har varit mest lustfyllt eller effektivt i förhållande till tid?
Ett av de verktyg jag använt för att analysera och jämföra olika sociala medier har gått i graven (Klout). Det är ett skäl till att göra något delvis annorlunda i år. Istället för att ingående nagelfara mina insatser i sociala medier fortsätter jag på den väg jag slog in på förra året och sammanfattar hela året. Det blir en blandning av arbete och fritid, vilket i mitt fall flyter ihop. Skidor, medicinteknik, Wales och böcker blandas med tämligen många bilder från året.
Två orangegula handböcker
Vi börjar med det mest väsentliga, författandet. Det är författare som mentalt står först på mitt visitkort numera även om mitt författarskap blivit lite styvmoderligt behandlat under 2018. Emellanåt har jag till och med övervägt att lägga ner författeriet, kamma mig och skaffa ett ”riktigt jobb”, men något hände på slutet av året som gjorde att jag ger böckerna en chans till. Jag återkommer till den glada händelsen.
Årets skörd av utgivna böcker är två orangegula handböcker för författare. Det ena är den tredje delen i 10-serien från Tre hattar, det vill säga jag, Kim M Kimselius och Lennart Guldbrandsson. Det är en inspirationsbok om samarbete för kreativa småföretagare. Boken innehåller både kloka råd och osminkad verklighet. Den andra boken i årets skörd heter Nå ut med din bok. Det är samma namn som den kurs jag skapade på uppdrag av Författarförbundet. Jag har utvecklat kursen till en bok för att ge fler personer möjlighet att ta till sig innehållet.
Majoriteten av mina texter till båda böckerna skrev jag hösten 2017. Sedan redigerade jag och gav ut marknadsföringsboken under försommaren. Den andra boken var det Lennart och Kim som drog hela lasset då jag var upptagen med annat.
Egenutgivardagen och marknadsföringskväll
Att vara författare innebär inte bara att sitta ensam på sin kammare och författa odödliga alster, man behöver även ut och prata om sitt ämne. Det gjorde jag två gånger under våren. Det ena var under Egenutgivardagen som BoD arrangerade och den andra under en av Författarförbundets medlemskvällar med tema marknadsföring. Kanonkul!
Däremot hade jag inga punkter på årets Bokmässa. Jag hade antagligen inte varit där överhuvudtaget om det inte varit sista gången som Kim M Kimselius ställde ut och då ville jag vara där för att träffa henne. Annars hade jag nog prioriterat att vara ute och vandra, precis som 2017.
Tioårsmedalj i Vasaloppet
Året inleddes och avslutades i sjuksängen med olika förkylningar. Däremellan var jag ganska flitig med träningen i ett försök att komma i form igen. Det gick hyfsat under våren. Skrapade ihop en tioårsmedalj för tio genomförda Vasalopp.
Mitt flyt i träningen tog tvärstopp när jag foten sa ifrån 24 juli. Denna skada har gett mig tillfällen att testa svensk sjukvård. Eller snarare, testa bokningssystemet och konstatera att det finns utrymme för förbättringar. Har ännu inte lyckats få fatt i någon läkare för foten. Får se om jag ger mig i kast med nya försök nästa år.
Jag kan gå någorlunda på mjukt underlag, som mossa. Under hösten har jag därför utvecklat ett stort intresse för att plocka trattkantareller. Det är lätt hänt att det går ett par timmar medan jag strövar runt i sakta mak och spanar efter de bruna små godingarna. Vilket betyder att jag mer än en gång fått treva mig hem i halvmörker även när jag tycker att jag gått ut i skogen i god tid. Det är den stora fördelen med mitt jobb, att jag har fria tider som gör att jag kan plocka svamp när det är dagsljus, och sedan jobba när det är mörkt.
Medicinteknik på (i princip) heltid
Sedan hösten 2015 har jag haft ett uppdrag för det strategiska innovationsprogrammet Medtech4Health. Syftet med programmet är att öka takten på implementering av medicinteknik i vården, något som i sin tur ska ge positiva effekter på industrin och vården. Det jag uppskattar mest med detta uppdrag är att lära mig mer om framtidens vård. Det finns verkligen stora möjligheter.
Min roll är kommunikation vilket är ett brett område. Jag håller både i strategi, ger råd och sköter en stor del av det praktiska arbetet. Sedan projektleder jag en del event. Några höjdpunkter under året har varit att arrangera ett pris (Medtech4Health Innovation Award), ordna ett mingel i Almedalen tillsammans med två andra organisationer samt framtidsspana under en medicinteknikkonferens i Bryssel. Det är så intressant att lära sig mer om vad framtidens teknik kan innebära.
Kommunikationen fick beröm i Vinnovas utvärdering
Programmet finansieras av Vinnova. Vart tredje år genomför de en utvärdering och 2018 var det dags för Medtech4Healths första. På förhand var det aviserat att kommunikation skulle vara ett av huvudområdena i utvärderingen. När vi kom till hearingen hade jag laddat upp med mycket statistik och var beredd att svara på hur vi valt målgrupper och kanaler. Det var många frågor om olika saker innan vi kom till rubriken kommunikation. Väl där sa utvärderarna att de var imponerade och gick vidare till nästa ämne. Lite snopet men inte helt oväntat.
Under detta år fakturerade jag 1315 timmar. Det motsvarar 65 % av en heltid om man tänker sig att årsarbetstiden 2018 var 2024 timmar. I praktiken betyder det att jag i princip jobbade heltid med en och annan ledig eftermiddag. Den enda skillnaden mot ett heltidsjobb är att jag betalat mina egna kaffepauser, administration och semester. Men nästan all produktiv arbetstid har lagts på Medtech4Health. Det är inte speciellt bra när det är tänkt att vara ett extrajobb. Att jobba som kommunikatör utnyttjar bara en bråkdel av min kompetens och kapacitet. Det funkar utmärkt som bisyssla, men jag behöver ha tid för en huvudsyssla som ger mig utvecklingsmöjligheter.
En fördel med detta uppdrag är att jag kan sköta stora delar av uppdraget platsobundet. Det finns faktiskt inget värre tycker jag än att ödsla tid på att pendla till ett kontor flera dagar i veckan. Jag åker gärna in ibland om det är viktiga möten, eller reser till olika event, men att rutinmässigt utsätta mig för rusningstrafik vägrar jag.
Vandring och öl under resa hem till Wales
En av årets absoluta höjdpunkter var resan ”hem” till Wales tillsammans med Marika Reuterswärd. Jag har bott i Wales i två omgångar men det var länge sedan jag var där och jag har längtat lite. Det var otroligt roligt att återvända till Wales, träffa vänner och vandra i gamla kvarter. Dessutom reste vi runt en del i norra Wales som jag drömt om att besöka, men inte hade råd att resa till när jag bodde i Cardiff.
Faktiskt är detta första gången sedan jag lämnade AstraZeneca för tio år sedan som jag nöjesreste utan några prestationskrav. Alla som följer mig på Instagram blir kanske överraskade när jag skriver detta då ni sett att jag flänger en hel del och delar bilder från alla möjliga platser. Men dessa bilder är nästan alla tagna när jag reser av en annan anledning än nöjesresa. Jag har exempelvis kuskat runt landet för Medtech4Healths räkning i drygt tre år. Jag har även gjort en och annan resa för mina böckers räkning. De senare resorna har jag bekostat själv, men agendan har bestämts av böckerna och kostnaderna har varit investeringar mot presumtiva framtida intäkter.
Visserligen har jag även skrivit en bok om Wales och jag har givetvis idéer om att använda bilderna från årets resa till en illustrerad omgjord version. Men det var ändå en resa helt utan förpliktelser. Vi valde resrutt utifrån var vi ville vandra, inte vilka bilder jag behövde. Vi drack öl och åt hamburgare varje dag, men jag åt aldrig flera luncher samma dag för att hinna testa flera restauranger.
Jag hade heller inte med någon dator på resan för att kunna hålla nere vikten under våra vandringar. Det var tufft att vara utan datorn och inte kunna skriva någonting. Instagram fick bli min reseblogg. Alla Instagrambilder från Walesresan finns i en artikel. Jag har också bloggat om ett par äventyr.
Utrymme för nörden i sociala medier
Bland årets populäraste bilder på Instagram hittade inga bilder från Wales eller Antibes in. Däremot fem bilder från Funäsfjällen. Det speglar rätt väl hur jag fördelat min tid i år. Det har varit många mil på skidor och inte lika många nybakade croissant. Sedan är det två från Visby, en från Varberg och en selfie från Brahehus.
Precis som de senaste åren har jag låtit lusten styra min användning av sociala medier. Jag har delat en hel del trädbilder och stenbumlingar. Efter att jag köpte en ny mobiltelefon (Samsung S9) har det blivit fler selfies. Den mobilen har en riktigt bra selfiekamera (sedan har den en irriterande egenhet att en av tre knappar inte gör något annat än slår på något virus som de kallar för Bixby, jag hade hellre använt den som avtryckare för kameran).
Instagram är verkligen störst och trevligast för närvarande. Under våren upplevde jag att LinkedIn var mycket bra för att få spridning på länkar men det har blivit hårdare konkurrens där under hösten. Eller så har jag blivit sämre på att skriva intresseväckande texter. Twitter har fortfarande inte dött och i mina bubblor diskuterar vi författande vilket gör att tonen är trevlig. Facebook är ett eget kapitel.
Mina sajter får allt fler läsare
Att blogga i ord och bild är en smula ute nuförtiden när alla jobbar med ljud och video. Men jag har envisats. Enligt Google Analytics så har antalet läsare ökat med 50% på min författartipsblogg Förverkliga din bokdröm och med 25 % på resebloggen Tomatsallad. Även här på kristinasvensson.se ökade besökarna med 20 %. Det sistnämnda beror helt på en bild av körsbärsblommor i Kungsträdgården. Den fick helt grymt med besökare från ingenstans. Poff! Just den bilden var förresten i topp på förra årets Instagram.
Det är roligt när någon artikel plötsligt tar fart. På Tomatsallad hände nästan samma sak med en text om spårvagn till Nice flygplats. Det ligger en del arbete bakom siffrorna. Jag har exempelvis publicerat många inlägg på alla webbsajter även om jag inte riktigt lyckats med mina egna mål som var två inlägg per månad här, en varje fredag på Tomatsallad och en varje söndag för författare.
Dessutom har jag fixat bakom kulisserna. Det har dykt upp ett litet ”s” i adresserna, jag har lagt till prenumerationsmöjligheter och städat en hel del. Jag har plockat bort en hel del ”bling”, det vill säga sådana specialfunktioner som jag gillat och trott skulle hjälpa besökare, men som inte blivit särskilt använda. Istället har jag jobbat med navigeringen och att hålla sajterna så rena som möjligt.
På Förverkliga din bokdröm gjorde jag rensning tidigare i höstas men på Tomatsallad pågår städningen just nu under julhelgen. För den förstnämnda sajten har jag skrivit ihop en analys över vilka texter som lockat flest besökare och varför. Någon liknande har jag ännu inte satt ihop för Tomatsallad och kommer nog inte göra det heller. Det är ungefär samma klassiker som de senaste åren. När jag började blogga läste jag allt jag kom över om sökordsoptimering och omsatte sedan de nyvunna kunskaparna i praktiken. Det är fortfarande dessa inlägg som får flest läsare.
Att städa sajterna, göra dem lättare att hitta på och mer mobilanpassade var det jag skrev som plan för 2018. Därför är det ju bra att jag så här i elfte timmen jobbar med detta. På Tomatsallad har jag exempelvis uppdaterat och slagit ihop ett par olika påbörjade startsidor för ämnet Sverige. Tanken är att jag ska göra samma sak för alla inlägg från franska Rivieran för att göra det lättare för läsare att hitta bland de drygt 400 blogginläggen i det ämnet.
Stipendium ger mer skrivtid 2019
Året avslutades på ett trevligt sätt genom att jag fick mitt första stipendium. Det är skattefria pengar som ska kompensera att mina böcker kan ha blivit kopierade i undervisningsändamål då de finns på bibliotek. Det är alltså pengar för arbete jag redan gjort och kom helt utan förpliktelser. Det var verkligen peppande. Dels bidrar det till känslan att jag är författare på riktigt, dels är det skönt med ett ekonomiskt tillskott. Stipendiet är mer pengar än jag tjänat totalt på försäljning av samtliga titlar i år.
Stipendiepengarna kan jag använda till precis vad jag vill. Pensionsspara vore säkert lämpligt men just nu lockar det mest att använda dem till skrivtid under 2019. Det vill säga, att tacka nej till en del betalda uppdrag för att få tid att avsluta pågående manus. Jag har under sommaren och hösten försökt att knåpa en smula på både Strövtåg runt Antibes och Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. Det har gått sådär. En omorganisation på jobbet har stulit energi och tid som jag ej kunnat fakturera. Jag behöver tid för att kunna skriva klart, ge ut och marknadsföra böckerna. Om ingen av dem säljer trots att jag lägger ner tid på att marknadsföra dem, då först är det dags att ge upp författardrömmen.
Något som skulle vara trevligt under 2019 är att träffa vänner. Det är en av de saker jag försakat under åren då jag lagt all vaken fritid på min författardröm. Några mål för 2019 har jag ännu inte satt upp men jag klurar på dem. Det lutar åt att jag harvar vidare som i år. Fast med mer sömn.
Vill du kan du jämföra detta med vad jag skrev om 2017, 2016 respektive 2015.
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Ett år runt Antibes november: soluppgång i Medelhavet - 1 november 2024
- Mina perspektiv på hållbarhet i industri, turism och bokbransch - 27 oktober 2024
- Ett år runt Antibes oktober: höstfärger i bergen - 1 oktober 2024
Så bra inlägg!
Kram Kim :-)
Tack ska du ha Kim! Kram