Det här är den första bilden i en serie med trädbilder. Den är tagen i Täby, precis som flera andra bilder i årets fotokalender.
Månadens bild januari 2019: rimfrostigt träd i motljus



Det här är den första bilden i en serie med trädbilder. Den är tagen i Täby, precis som flera andra bilder i årets fotokalender.

Under 2018 reste jag ”hem” till Wales, gav ut två gula handböcker och genomförde Öppet spår. Jag jobbade i praktiken heltid med medicinteknik. Däremellan uppdaterade jag mina bloggar och gladdes åt besöksrekord. Allt jag hade planerat att göra hann jag inte med, men en hel del.

Detta är den första och enda urbana bild i 2018 års fotokalender. Bilder från flera andra småstäder var uppe till rakning, bland annat pittoreska gränder från Visby och Sigtuna men i slutaudition så föll de mot sina landskapsmotståndare. Men för

Det här är en av mina favoritbilder. Den är från en serie där jag faktiskt sålt ett par stycken till förstoringar.

En gång i tiden tänkte jag mig att när jag blev stor skulle jag bo med en allé. Det är inte så dum plan, förutom att jag samtidigt vill bo inom promenadavstånd från ett bageri.

På årets mässa hade jag fem titlar till försäljning, vilket är rekord för mig. Dessutom sålde jag en sjätte i baren under fredagen. Inte illa för att vara mässa som jag verkligen inte förberett särskilt väl. Tack för i år!

Anders-sjö-å-fallet är ett av de mer tungvrickande namnen jag känner till. Det är lätt att glömma någon del på mitten. Själva vattenfallet hör till de platser jag försökt fota vid olika årstider. För närvarande är detta mitt bästa försök, men jag längtar efter en chans att utöka min kollektion.

Genom samarbete kan du utvecklas, ha roligare och dessutom nå ut till fler människor som kan uppleva dina verk. I den gula tredje delen i 10-serien från Tre hattar, det vill säga Kim M Kimselius, Lennart Guldbrandsson och Kristina Svensson, ger vi tillsammans med gästskribenter dig en lång rad med idéer för framgångsrika samarbeten.

I slutet av förra sommaren var det så här vackert i Hälsingland. Jag undrar mycket hur det ser ut nu efter sommarens rekordtorka och stora bränder.

Det är inte så ofta man ser blåklint i åkrar nuförtiden. Det är nog något som bönderna är tacksamma för men blåklinten påminner mig om min barndoms midsomrar så därför blev jag glad när jag råkade över den här åkern. Det var under en av mina vandringar längs Roslagsleden.