Det är till stor del de engelskbyggda delarna av Nice som gjorde att staden hamnade på UNESCOs lista med världsarv. Château d’Anglais på bilden ser kanske inte så brittisk ut i stilen men är byggd av en engelsman. I texten förklarar jag varför det ser ut som det gör.
Detta är den klassiska bilden av Antibes. Stadsmurarna gick en gång runt hela staden men nu är det bara de som vetter ut mot Medelhavet kvar. Jag har precis lärt mig ett nytt namn på den ena typen av torn. Klicka på läs mer för att få reda på vad.
Le mimosa är ett typiskt vårtecken i södra Frankrike. I början av februari är kullarna väster om Cannes fulla med gulblommande silverakacia.
Först ut i årets fotokalender är en januaribild från de gamla murarna bort mot hamnen och föralperna. De första solstrålarna når de snötäckta topparna.
Årets ord är äntligen. Äntligen är mitt mastodontprojekt på rulle efter nästan tolv års pysslande och fler avbrott än jag orkar räkna. I år har jag sagt ja till rätt saker, som ett jobb jag trivs utmärkt med. Däremellan har jag omgett mig med trevliga människor och fyllt minneskorten med vackra foton. Fortsätt läsa för en längre versionen med fler detaljer.
Dags att avrunda årets fotokalender med tema ledkryss. Det gör jag med en närbild på ett ledskryss täckt av dimfrost.
Den 15 november pratar jag om nya boken ”Ett år runt Antibes” för Rivieraklubbens medlemmar i ett webinarium. Passa på där eller kom förbi Jul i Kvarnbyn första adventshelgen i Mölndal om du vill träffa mig.
Den sjunde och sista årstiden i boken ”Ett år i Härjedalsfjällen” har jag döpt till vinterlängtan.
”Ett år runt Antibes” är en rikt illustrerad bok med traditioner, maträtter och natur under olika säsonger på franska Rivieran. Balansen mellan foton, information och mina erfarenheter gör den lättläst samtidigt som den har substans.
I oktober är det gräset och riset som står för färgerna i fjällen för de flesta träd har tappat sina löv. Men det kan vara riktigt vackra dagar och så är det säsong för norrsken igen.