Mitt 2025 – champagne, förändring & några återträffar

Champagne är temat för årskrönikan anno 2025. Ett pärlande glas är en festlig markering av uppnådda milstolpar, kära återseenden och genomförda förändringar. En av de viktigare är att jag under året sa upp mig. När jag berättade det korkade vänner upp en ädel flaska och utropade: Äntligen!

Tidigare årskrönikor ger kontext

Årets handlingar bygger vidare på föregående år. Du kan läsa om dem här:

• 2024 – började bra men kallduscharna på jobbet sänkte året
• 2023 – bubblar av entusiasm över bok och anställning
• 2022 – ännu mer Härjedalsfjällen & lite Frankrike
• 2021 – pandemibiceps och jubileumsbok
• 2020 – tema friluftsliv under första året med pesten
• 2019 – orgier i selfies samt storsatsning på presentbok
• 2018 – heltidsjobb inom medicinteknik, semester och tioårsmedalj i Vasaloppet
• 2017, 2016 och 2015 låg fokus på att analysera mina sociala kanaler.

Vill du läsa mer detaljer finns sedan något år mina monthly recaps. De är skrivna på engelska och handlar om vad jag gjort på jobbet. Ibland har jag vävt in en historia om förändring kopplat till någon plats jag besökt.

Champagnen när jag äntligen sa upp mig

Goda vänner öppnade den bra champagnen för att fira när jag berättade att nu är det gjort, imorse skickade jag:

• min sedvanliga månadsrapport
• minnesanteckningar från mötet som gjorde att jag fick nog
• uppsägning av avtalet
• en färgkodad projektöversikt med vad som var gjort och vad som återstod.

Andra vänner följde efter ”Hurra! Du var lojal ett år mer än någon kan begära.”

Ett par personer tyckte istället att jag var galen och rådde mig att försöka ta tillbaka min uppsägning för att det är skitsvårt att få nytt jobb i dessa tider. Jag uppskattar omtanken, men svarade genom att visa listan med mina skäl till att säga upp mig. Därefter var det ingen som föreslog att jag borde ha agerat annorlunda.

Förberedd på tvivel

Ångern ordnade jag själv. När novembermörkret sänkte sig smög den fram. Jag saknade Teamsmöten, kontor med fruktkorg och en full kalender. Risken för att ångra mig hade jag förutsett, och därför skrev jag i somras ner varför jag sa upp mig – som en påminnelse till mig själv. Det blev 20 A4.

Detta kondenserade jag ner till en kortare lista med konkreta exempel som ekonomisk ersättning, förutsättningar, ledarskap, kommunikation samt kulturkrocken mellan olika arbetssätt. Jag fick också med interna och externa konsekvenser av ledningens beslut. Dessutom reflekterade jag över om det fanns tillfällen då jag kunde gjort något annorlunda, exempelvis om det hade blivit skillnad om jag varit mer på Stockholmskontoret, oavsett om jag var välkommen.

Jag gav listan till min dåvarande chef. Det var rätt att han fick den för att få:

• tydliga skäl till uppsägningen
• tillfälle att svara
• insyn i vad jag säger till andra
• möjlighet att utvecklas i sin ledarroll.

Återträffar värda att fira

Det är inte bara när jag sa upp mig som bubblet kom fram. Under 2025 har jag firat födelsedagar, bokutgivningar, solsken och vänskap som håller.

Ett särskilt varmt minne från året är midsommar. Kusin Mattias och hans AnnLouise bjöd in till en riktigt rolig fest med alla ingredienser: snapsvisor, myggor, midsommarstång. Samt en dos nostalgi från uppväxten. Jag fortsatte sedan med en turné bland släkten.

En annan toppenhelg var tanthippa i Marstrand. Det är som en möhippa men med mognare uppvaktning, mer vin och mindre flängande.

Research mellan varven

Jag är väldigt glad över att jag i år prioriterat sociala evenemang högre än jag gjort på många år. Jag har fått dansa, skratta och nya perspektiv i samtal med människor från olika yrkesbanor, från dokumentärfilmare och internationellt verksamma dansare till specialister på Volvo.

Flera gånger har personer kommit fram för att berätta att de följer mig, är imponerade av allt jag gör och blir inspirerade. Det är fint att höra.

I år har jag tagit alla möjligheter att samla foton till fyra olika bokprojekt. Boken i bild är inte ett av dem. Jag är intervjuad som Rivieranexpert i boken Ta tåget till Europa.

Vardagsliv i Göteborg

Oavsett var jag är blandar jag datorjobb och utforskande. I Göteborg betyder det att jag rörde mig mellan IKEMs ergonomiskt bra, men ensamma, kontor i Platinan, de branta backarna på Safjället och mikrobryggerier.

Glada miner i Täbyskogarna

Bland årets bildskörd finns också en hel del bilder från Stockholmstrakten. Jag testar vinbarermed kollegan Lena och vandrar i skogarna i Täby. Ofta tillsammans med min gymnasiekompis Maria H. Vi ger oss ofta ut spontant med kaffetermos. Vi läser inte alltid väderprognosen innan vilket gör att någon kopp blivit lite utspädd när vi fikat under en gles gran. Ett annat tillfälle jag minns väl är när vi fick för oss att gena genom ett träsk. Uttrycket genvägar är senvägar uppfanns där.

Champagne som uppskattning

Att ge bort en flaska champagne är ett enkelt sätt att visa uppskattning. Under höstens flyttpackning hittade jag spåren från ett sådant tillfälle i form av en presentpåse med tillhörande kort. Det var från en tidigare chef på ett annat jobb. Efter en särskilt intensiv period när jag gjort stordåd fick jag en flaska som tack och uppmuntran.

Min allra sista arbetsdag på IKEM skålade jag i champagne. Flaskan var märkt Rivieraklubben 50 år och en present från dem efter ett föredrag.

Saknar avtackning

Ett professionellt avslut från en arbetsplats innehåller överlämning och avtackning. Det är ett ansvar för ledningen.

På grund av en dålig erfarenhet för femton år sedan är just biten med en värdig avtackning något som är extra viktigt för mig.

Jag fick ingen champagne från IKEM.

Jag fick inte ens ett ”tack för den här tiden och lycka till i framtiden”-mejl.

Däremot fick jag ett par veckor innan jag slutade, när jag var sist på kontoret en fredagskväll, en kram av chefen som sa: “alla tycker att du är så duktig.”

Han följde upp detta ett par dagar senare med förslaget att vi “kan ta en öl om några månader när vi kan ha en annan relation.”

Håller kontakten med bra chefer och kollegor

När jag slutade på IKEM fick jag många fina avskedsord från de externa samarbetspartners som jag jobbat med. Ett urval av dem sparade jag i texten höjdpunkter från mina år på IKEM. Efteråt har jag behållit kontakten med flera av dem.  

Det brukar jag göra med chefer och kollegor jag gillar. I somras åkte jag en långhelg till Bristol och hälsade på Helen som var min chef för drygt tjugo år sedan. Det var riktigt roligt att se henne igen. Hon hade satt ihop ett program baserat på vad jag gillade på den tiden och det visade sig att jag inte ändrat smak. Det betyder att vi vandrade till konstiga stenringar, besökte många pubar med lokalbryggd ale och drällde runt lite på stan. Mitt bidrag var att föreslå att vi skulle åka och titta på en Concorde.

Årets böcker: Mitt Nice och Upplev historiska Rivieran

Flera gånger under året har jag känt att det är förbaskat skönt att jag återupptagit författandet. Det ger mig ett eget ben att stå på.

I mars publicerade Karavan en reviderad upplaga av Mitt Nice som firade tio år i år.

I månadsskiftet maj-juni åkte bubblet fram flera dagar i rad för att fira utgivningen av Upplev historiska Rivieran. De första läsarkommentarerna var ”spännande som en roman” och ”din bästa bok hittills”.

Ett tredje manus är inlämnad till förlaget och insåld till bokhandeln.

Detta är ett resultat av att jag jobbat hårt och målmedvetet samt tagit till vara på tiden.

En drivkraft har varit att det inte skulle bli som året innan. Då sved det att jag inte fick ut en enda bok, för att jag i början såg en så ljus och rolig framtid på IKEM att jag la författarskapet på hyllan. Och sedan, när det visade sig vara ett luftslott, åts all energi upp.

Bakom kulisserna

Sommaren 2024 krävdes att jag startade ett aktiebolag för att kunna fortsätta med projekten på IKEM. Innan jag skrev på blev jag lovad att inget annat än anställningsformen skulle ändras.

Externt syntes ingen skillnad. Mitt porträtt fanns kvar under rubriken personal på IKEMs webb och för organisationens internationella kollegor framstod jag fortfarande som en representant för IKEM.

Men internt var skillnaderna desto större, vilket påverkade möjligheten att genomföra huvudprojektet inom budget samt den psykosociala arbetsmiljön. På ett avtal på 3,5 år upp till 30h/vecka var kontakten begränsad till en personaldag var sjätte månad och enstaka avstämningar.

Julmarknaden som återställde perspektiven

Huvudanledningen till att jag vill ha ett socialt jobb är att mitt andra ben, skrivandet, är ensamt.

Det finns tillfällen som lyser upp. Som den soliga julmarknaden arrangerad av Svenska kyrkan i södra Frankrike och Monaco. Jag var en av 72 volontärer och kombinerade att sälja champagne med att fotografera evenemanget.

Rivieraklubben var där och sålde böcker, bland annat ett par av mina titlar. Eftersom det fanns en helsidas intervju med mig i senaste numret av Rivieranytt var det många som frågade efter just den.

En del letade upp mig för att få sin bok signerad. Andra kom förbi för att berömma mina tidigare titlar. Det blev många samtal, inramade av bubbel och julmusik.

Hela helgen fungerade som en välgörande påminnelse om världen utanför.

Mina nya böcker hittade upp på Instagramtoppen

Det är roligt att mina nya böcker hittat upp på topp nio på Instagram i år. Topplistan ser ut som vanligt, fjäll, norrsken och forbönder. I flera år har mina vinterbilder från fjällen fått mest uppskattning. I år är samtliga bilder från första halvåret. Det kan förvisso hänga ihop med att jag postat färre foton under hösten.

I alla år har jag accepterat statistiken från Instagram rakt av. Men i år tyckte jag att det var märkligt att vissa bilder var där. Så jag kollade antalet hjärtan. Instagram verkar frysa sin statistik efter en viss tid, vilket gör att de inte får med de bilder som växer över tid.

Böckerna i topp när alla hjärtan räknas

Om jag istället gör en nia med de bilder som fått flest hjärtan totalt förändras topplistan. Det praktfulla norrskenet är ohotat i toppen. Det är fotograferat årets allra första dag och jag tog det som en färgstark uppmaning att göra något bra av året.

Därefter kommer bilden där jag firar att Upplev historiska Rivieran äntligen blivit klar efter alla år. Den är tagen av Maria Unde Westerberg och är enda mobilbilden. Resten har jag tagit med storkamera, en med kameran på stativ.

Min analys är att den första nian visar bilder som snabbt fått algoritmerna med sig, medan den andra bättre speglar vad mina följare faktiskt uppskattat.

Jag gillar att analysera, och precis som vanligt har jag också tittat på vad som var mest populärt på min blogg.

Avsaknaden av avtackning är svår att släppa

När jag sammanfattar 2025 är stora delar ett riktigt bra år. Bilderna skvallrar om många roliga händelser. Ändå finns det en sak som jag har fastnat i: avslutet på IKEM.

Sista dagen levererade jag en fyrtio sidor lång rapport. Jag fick inget svar.

Min inbjudan till jullunchen, där övriga som slutade under året blev avtackade, kom bort.

Som kontrast: Efter att jag slutat lade jag några timmar på att redigera och leverera bilder till ett av de andra projekten, när de bad mig om det.

I det här fallet arbetar mina styrkor emot mig. Samma egenskaper som tagit mig i mål på tio Vasalopp och resulterat i ett tjugotal böcker gör att jag har svårt att släppa detta. Jag fastnar i nattliga grubblerier.

Mer champagne under 2026

Vid förra årsskiftet knöt jag näven och sa till mig själv att det är upp till mig att ordna så att jag omger mig med rätt människor i rätt miljöer så att jag får rätt förutsättningar att göra ett bra jobb, oavsett vad det är.

Under året har jag tagit ett par steg åt rätt håll. I januari 2026 börjar ett nytt kapitel — med en chef som faktiskt läser mejl (och svarar!). Just nu räcker det för att kännas lovande.

Dessutom ska jag vandra, skida, fota, plocka svamp, hänga, fika och skratta. Gärna i sällskap med likasinnade. Jag ska se till att det finns anledning att fira ännu mer. Målet för 2026 är enkelt: mer champagne.

Tack!

Du som läst ända hit, tack för att du tog dig tiden att göra det. Jag skriver krönikorna först och främst som dokumentation för mig själv, men i år har jag också en stark drivkraft att berätta för världen om hur jag upplevt det. Vill du lämna en uppmuntrande kommentar är det extra uppskattat.

Stort tack till er som satt guldkant på året! Alla ni som bjudit mig på bubblande drycker och fina upplevelser. Tack för alla samtal i skogen, på fjället, runt barbordet och digitalt.

Sedan vill jag också utbringa en skål till dig som köper, läser och sprider mina böcker.

Skål!